Bra och dåliga dagar

Jag har haft en hel del Dåliga Dagar på sistone. Dagar då allt som kan gå fel oxå går fel. Murphys lag, det är väl så den lyder...? Inte så att det händer helt fantastiskt dåliga saker utan bara mer som att när man precis ska ta tag i dörrhandtaget till hissen så, bye bye, där for den iväg. När man sitter i tvättstugan och väntar på att två maskiner ska bli lediga så man kan lägga i sina två maskiner och under centrifugeringen så kommer det in nån pelle-jöns som bestämt sig för att tvätta på exakt samma tid som mig och därför måste få en av maskinerna. (Ok, detta kanske kräver lite förklaring. Vi har inget bokningsystem i mitt hus. Tvättstugan är alltid öppen och vi har många maskiner och det som anammas är det typiskt svenska kösystemet. Så om du vill tvätta två maskiner och det finns två maskiner lediga och vi är två i tvättstugan kan man inte lägga beslag på båda på en gång, utan måste "ge" den ena till den andra som oxå vill tvätta. Mkt frustrerande) När man ska göra pannkakor och märker när man ska knäcka i äggen att ett av dom har krossats i paketet och man då blir ett-ägg-kort. När kläderna helt plötsligt har blivit för små och allt bara skaver. När det är 20 grader kallt och man måste cykla. När det inte finns nåt, what so ever, som är värt att se på TV och det enda man vill göra är att ligga och zappa. Är man dessutom hormonellt i fel tid av månaden när de inträffar så är de helt enkelt grönjävliga! Det ska ofta till mer än ett krossat ägg för att en dag ska klassas som dålig, men det är ju så med olyckor (jag gör om det till "otur"), de kommer sällan ensamma...
Så, nu till de Bra Dagarna. Min mamma har haft en sån idag. När allt bara går ens väg. När hela världen ler mot en och hälsar en välkommen in. Det är såna dagar då man hittar en femtilapp i en gammal jacka. När man får en helt oväntad komplimang. När hissen finns nere när man kommer in i huset och är jättekissnödig. (Ok, jag kissar inte i hissen, ville bara klargöra det) När man vaknar på rätt sida, känner sig utvilad och dessutom inte möts av ett spöke när man ser sig i spegeln. Men det bästa av allt, det räcker allt som oftast med en liten bra grej för att hela dagen ska klassas som bra!

Jaha

Innan jag började med den här bloggen så hade jag så många uppslag för blogg-inlägg så gud vet vad. Men när jag sedan fixade till den så var det som att all fantasi och alla uppslag bara försvann. Undra om detta tillhör det allmänt välkända fenomenet att det ibland är roligare innan saker händer än efter, eller till och med under. Att tanken på att göra en blogg, att skriva allt det här smarta jag har i mitt huvud var mycket mer givande än att verkligen ha bloggen sen. Det blir som lite utav ett antiklimax. Jag tycker mig känna igen detta drag från en hel del situationer i det vardagliga livet. Just nu kommer jag inte på en enda, men jag vet att det brukar vara så. Eller jo! Nu kom jag på ett exempel. Jag var ju på en blind-date i förra veckan. Jag skulle träffa en kille, och träffade oxå, för att gå på salsakurs och dricka öl. Jag var så uppspelt i hur lång tid som helst innan och livet var spännande. Men sen, efteråt. Ja, vi hade trevligt och salsa är sååå kul att dansa, men eftersom det inte var en riktig date-date så tog ju liksom allt det spännande slut i och med att kvällen tog slut. Antiklimax. Det som var så spännande innan är nu bara en grej att lägga till mitt CV...
Sen tror jag allt detta med bloggen kan ha att göra med en liten grad av prestationsångest. Uppslagen finns fortfarande kvar nånstans där i huvudet men dom vill liksom inte riktigt komma ut eftersom att plita ned dom kräver så mycket mer med avseende på t.ex. fantasi än att bara tänka på dom. Så, hur ska jag nu komma mig igenom detta? Kanske är det bara så att det gäller att ta tjuren vid hornen och bara skriva, skita i om det blir speciellt begripligt, roligt, intressant eller nåt annat. Skriva bara för att det är kul att skriva. Eller så skiter jag i den här bloggen! Men det sistnämnda är ju egentligen inget alternativ.

Nej, jag kommer att fortsätta.