I väntans tider

Nu är det inte långt kvar... Om 25 minuter så går jag till bussen här utanför, åker ned på stan, byter buss, åker vidare, byter buss igen och åker sedan hem. Eller ja. Detta är ju mitt hem, i Uppsala, men jag ska åka Hem. Till mamma och pappa. Undrar när man slutar kalla det för Hemma. När man får egen familj kanske. Jaja, det visar sig. Jag brukar säga "hem" till lägan i Uppis och "hemhem" till Hälsingland. Så nu vet ni vart jag ska nästa gång jag säger att jag ska hem! :)
Jo, annars så sitter jag här och tänker på hur man tänker på för vis. Vilka bilder man spelar upp i sitt huvud beroende på vad man tänker på eller pratar om. Jag och Rebecka pratade igår om hur det känns att leva i ett stökigt hem. Jag flummade fram en beskrivning hur det känns inuti när det är stökigt och rörigt runtomkring en. Och hon förstod! Vi tänkte känslan på samma sätt! Vilket inte är så konstigt när det kommer till oss, men icke desto mindre fascinerande. Jag har små snuttar, alltid likadana, som spelas upp i mitt huvud, igångtriggade av diverse tankar. Som t.ex. när nån säger att dom ska "dra hem", eller "åka hem", eller "sticka dit" eller nåt sånt. Då är det alltid samma bilder som spelas upp i mitt huvud. Jag ser en som sticker... Den är blond... Alltid i samma vinkel... Ja. Det är lurigt det där. Att försöka förklara alltså. Så jag tror jag nöjer mig med det där.
Nu är det bara en kvart tills jag ska gå. Dags att kolla över det sista. Är alla sju par skor med? Check. Alla klänningar och kjolar och linnen? Check. Linser? Check. Laddare av olika slag? Check. Ett glatt humör? Check! Det ska bli gött med S.E.M.E.S.T.E.R. Sanna mina ord.
Puss

Update!

Det händer inte så ofta nu. Att jag bloggar alltså. Men här kommer en liten uppdatering! Jag vet ju inte riktigt vilka som läser denna blogg, men ni som gör det, skriv en rad så jag vet vilka ni är. Ja, i alla fall. Det enda jag egentligen tänker ge update på är något som kommer påverka mitt liv på många sätt. Idag tackade jag nämligen ja till platsen på sjuksköterskeprogrammet här i Uppsala. Så i september "börjar jag om" och det känns otroligt spännande! Kändes jättepirrigt att trycka sig fram till antagningsbeskedet (fick det elektroniskt), fast jag visste att jag skulle komma in, och det tar jag som nåt positivt. Att jag blev nervös alltså. Det betyder ju att jag skulle bli väldigt besviken om jag ändå inte skulle komma in, just för att jag blev nervös, vilket i sin tur bara är ytterligare en bekräftelse på att jag valt rätt. Vilket jag redan visste, men det är ändå skönt när magen och hjärnan är på samma linje, vilket ibland inte riktigt händer... Framtiden får utvisa om mina tankar kring detta hela stora beslut kommer att överensstämma med verkligheten... Men å andra sidan är jag ju en stark förespråkare för att man skapar sin egen tillvaro och bara man ger sig tusan på det kan man nog få till i princip vad som helst. Plus att jag menar att allting ordnar sig. Med det i tanken och alla bakom så kommer det nog inte att kunna bli annat än bra!
Nåja. Nu kom jag på att jag måste uppdatera om mina semesterplaner. Jag reser på torsdag eftermiddag hem till Hälsingland och ska då ha två (!) veckors semester(!). Har ju aldrig haft det på sommaren förut och det ska bli så himla skönt! Planen är att komma tillrätta på torsdag och sedan gå ut hårt med heldag i L-dal m Becka och Anna på fredag, sen partaj på lördag (med Stämman), riktiga stämman på söndag och sen utgång m B och A på Järnvägs på söndag. Efter den helgen kommer jag verkligen behöva semester, vilket jag tänker ha sen, ända ut i fingerspetsarna! Bara slappa, sola, bada, rida, fika, påta, sortera, se på TV, läsa bok (åh, Stieg Larsson, snart är jag all din! :)), hälsa på, sitta still, springa runt, gå på Vallen och ja, allt annat som man gör på semestern. Semesterplanen är moa att inte ha så mycket planer. Ekonomin tillåter inte så stora utsvävningar precis, men det är det som ska bli skönt, att låta saker och ting bli lite som de blir.
Ja, det var senaste uppdateringen det!
Nu ska jag sova. Bara två dagar kvar...
Puss!