Orka

Jag har en sån där olustig känsla i kroppen. En sån där som liksom kan falla ut i nästan vad som helst. Fast jag vet inte om det brukar göra det egentligen. Men det känns som det. Jag har nog fortfarande lite utav en paus. Jag skriver "kanske" eftersom jag fortfarande inte får så mycket ordning på tankarna. Jag skulle vilja dra! Bort, bort, bort! Fast samtidigt vara kvar. Tänkte att jag ev skulle lösa det genom att fly in i en bok. Har lånat 2 John Ajvide-bäcker av Terran. Och in i dom kan man fly, sanna mina ord. Men för att fly behöver man tid. Och det har jag verkligen inte för tillfället. Blir superavis på de som går mot sommarlov. För mig blir den närmsta tiden bara som den senaste varit, med den skillnaden att jag ska skriva en tenta mittuppiallt. Hohojaja. Måste klura ut vad jag behöver förutom att fly. Hmmm. Det är lurigt det här. Semester kanske? Ska med största sannolikhet ta mig det nästa helg. I Hälsingland. Kan nog bli bra. Fram till dess. Ja. Vad?

Jaha

Jag sitter här och lurar och klurar och funderar och tänker (allt är ju samma sak egentligen oxå) på mycket och litet och allt och ingenting. Jag gör några korta konstateranden. För det första. Det känns som att inget händer samtidigt vittnar min kalender om annat. Det kanske är så att man vant sig vid ett någorlunda busy life så att en normalspäckad vecka nästan känns tom. Som att man inte har nåt att göra. Jag tänker på att jag är en periodare. Med mycket. Inte med sprit eller nåt annat allvarligt. Men med aktiviteter. Med humör. Med hur mycket jag läser. Vad jag läser. Vad jag äter för mat. Periodare helt enkelt. Iomd konstaterar jag än en gång att jag är sjukt väderberoende. Jag blir skadad när det är sånt här flängeliflängväder. När det är grått. När det BLÅSER. Jag ogillar blåst riktigt skarpt. Sommaren är verkligen snart här. Ett riktig kort konstaterande. Vips, snart är den över. Ännu kortare.

Från det ena till det andra. (Jag orkar inte fundera mer). Jag håller precis på att testa ut en tennisoutfit. Jag ska vara fälld dopad tennisspelare imorrn på BMC-stafetten. Kul. Sen ska jag fatta beslut. Inget stort men ack så svårt ändå. Beslutet gäller om jag ska åka till Grönan eller ej. Sjukt svårt! Kommer inte kunna sova i natt.

Alltså. När jag tänker på det så har det hänt massor sen sist jag skrev. Men jag får liksom ingen fason på allt. Jag kan inte ens sortera allt i mitt eget huvud. Jag tror faktiskt att jag håller på att ta en paus. En paus från allt egentligen. Jag läste nånstans att man måste göra det ibland. Jag trodde bara att det skulle vara ett eget aktivt val. Men nej. Det verkar som att pausen är tagen, utan mitt medgivande. Och det är kanske så en paus egentligen ska vara. Komma och smyga sig på. Som en hungrig katt. I och med detta konstaterande tror jag att katten är på väg att få mat. Vad nu det betyder.