Jag lever

Jo, jag gör faktiskt det. Trots att det verkar som att jag dog där i samband med semestern. Men jag är alltså i allra största grad levande. Å andra sidan. Ni få själar som läser denna blogg vet det ju redan. Det är ju inte som att jag har tusentals läsare som sitter och undrar och är oroliga vad som hänt. Ni som läser, ni vet.

Min intention är inte att ge en fullständig update på vad som hänt sen sist. Vi alla vet i stora drag. Jag hade som sagt semester, vilket var otroligt skönt, välbehövligt, överraskande, roligt och relativt soligt. Kom tillbaka till U-a och BMC och jobbade på tills det var dags att börja skolan igen. Sjuksköterska. Nollning igen. "Nej, jag ska nog bara vara med på det viktigaste" Ha, pyttsan! Fyra dagar i rad. Oh my god. Kväll nummer fyra insåg min mage att jag är för gammal för sånt här OCH att jag faktiskt gjort detta en gång förut och sa åt mig att gå hem. Så det gjorde jag. Klokt beslut. Sen började det. Jag försöker fortfarande klura ut hur jag på ett enkelt sätt ska svara på allas "Oj, sjuksköterska! Varför då? Varför vill du inte jobba som biomedicinare?" Vet fortfarade inte hur jag ska svara kort och enkelt. Kanske för att det inte finns nåt kort och enkelt svar. Det är ju inte precis som att jag följt ett infall. Många kanske tror det eftersom jag ville låta beslutet mogna fram inom mig innan jag berättade för alla andra. Innan jag fick "Men nej, det kan du ju inte göra" kastat i ansiktet på mig. Jag behövde känna att beslutet var rätt, för mig, innan jag lät någon annan ha en åsikt och försökt påverka. Någon annan än de jag har gett mandat att ha åsikter vill säga. Och beslutet har visat sig vara helt rätt. På vilket vis är även det svårt även det att förklara. Jag känner nog helt enkelt bara att jag kommer att kunna leva mer autentiskt på detta vis, om jag får låta lite pretto och djupsinnig. Och det skönaste är att jag inte ångrar en sekund att jag gått biomedicin innan! Jag känner att för mig är det på nåt vis en förutsättning för att lyckas inom detta. Jag tror på mig själv och min förmåga, även om jag såååå många gånger under bara denna korta tid känt att shit, jag trodde jag visste men ack så fel det var. Eller rättare sagt, ack så mycket mer det finns. Det är som att en ny värld öppnats för mig och att det ska bli helt otroligt att få kliva in och utmana mig själv och lära och växa och ja, allt. Oj. Nu blev det ganska djupt och lite flummigt, men det är mycket så jag känner. Jag vet hur jag tänker, men det är svårt att förmedla det för orden ger inte känslan rättvisa. Det känns rätt iaf. Rakt av. Påminn mig gärna om det här när jag sitter där och har tentaångest, eller kommer från praktiken och aldrig vill sätta min fot på ett sjukhus igen, eller när jag bara känner att varför i hela helvete skulle jag hoppa på det här för?! Då. Påminn mig då om att det känns rätt, egentligen, och att det kommer att löna sig. På ett vis kommer ju denna blogg att fungera som en påminnelse oxå. Det är bra att komma ihåg.

Annars då? Ja. Vad ska man säga. Mycket är sig likt. Ibland känns det som att jag står still och stampar och får lite smått panik och ibland känns det som att allt rullar på, i en behaglig takt till tonerna av soft musik. Har tvingats att ändra uppfattning om en del saker. Människor och situationer. Vuxit en del. Varit otroligt barnslig. Tänkt på framtiden. Undrat. Ja. Som sagt. Det är som det brukar, till stor del.

Det är tusan ganska skönt att blogga! :)

Puss

I väntans tider

Nu är det inte långt kvar... Om 25 minuter så går jag till bussen här utanför, åker ned på stan, byter buss, åker vidare, byter buss igen och åker sedan hem. Eller ja. Detta är ju mitt hem, i Uppsala, men jag ska åka Hem. Till mamma och pappa. Undrar när man slutar kalla det för Hemma. När man får egen familj kanske. Jaja, det visar sig. Jag brukar säga "hem" till lägan i Uppis och "hemhem" till Hälsingland. Så nu vet ni vart jag ska nästa gång jag säger att jag ska hem! :)
Jo, annars så sitter jag här och tänker på hur man tänker på för vis. Vilka bilder man spelar upp i sitt huvud beroende på vad man tänker på eller pratar om. Jag och Rebecka pratade igår om hur det känns att leva i ett stökigt hem. Jag flummade fram en beskrivning hur det känns inuti när det är stökigt och rörigt runtomkring en. Och hon förstod! Vi tänkte känslan på samma sätt! Vilket inte är så konstigt när det kommer till oss, men icke desto mindre fascinerande. Jag har små snuttar, alltid likadana, som spelas upp i mitt huvud, igångtriggade av diverse tankar. Som t.ex. när nån säger att dom ska "dra hem", eller "åka hem", eller "sticka dit" eller nåt sånt. Då är det alltid samma bilder som spelas upp i mitt huvud. Jag ser en som sticker... Den är blond... Alltid i samma vinkel... Ja. Det är lurigt det där. Att försöka förklara alltså. Så jag tror jag nöjer mig med det där.
Nu är det bara en kvart tills jag ska gå. Dags att kolla över det sista. Är alla sju par skor med? Check. Alla klänningar och kjolar och linnen? Check. Linser? Check. Laddare av olika slag? Check. Ett glatt humör? Check! Det ska bli gött med S.E.M.E.S.T.E.R. Sanna mina ord.
Puss

Update!

Det händer inte så ofta nu. Att jag bloggar alltså. Men här kommer en liten uppdatering! Jag vet ju inte riktigt vilka som läser denna blogg, men ni som gör det, skriv en rad så jag vet vilka ni är. Ja, i alla fall. Det enda jag egentligen tänker ge update på är något som kommer påverka mitt liv på många sätt. Idag tackade jag nämligen ja till platsen på sjuksköterskeprogrammet här i Uppsala. Så i september "börjar jag om" och det känns otroligt spännande! Kändes jättepirrigt att trycka sig fram till antagningsbeskedet (fick det elektroniskt), fast jag visste att jag skulle komma in, och det tar jag som nåt positivt. Att jag blev nervös alltså. Det betyder ju att jag skulle bli väldigt besviken om jag ändå inte skulle komma in, just för att jag blev nervös, vilket i sin tur bara är ytterligare en bekräftelse på att jag valt rätt. Vilket jag redan visste, men det är ändå skönt när magen och hjärnan är på samma linje, vilket ibland inte riktigt händer... Framtiden får utvisa om mina tankar kring detta hela stora beslut kommer att överensstämma med verkligheten... Men å andra sidan är jag ju en stark förespråkare för att man skapar sin egen tillvaro och bara man ger sig tusan på det kan man nog få till i princip vad som helst. Plus att jag menar att allting ordnar sig. Med det i tanken och alla bakom så kommer det nog inte att kunna bli annat än bra!
Nåja. Nu kom jag på att jag måste uppdatera om mina semesterplaner. Jag reser på torsdag eftermiddag hem till Hälsingland och ska då ha två (!) veckors semester(!). Har ju aldrig haft det på sommaren förut och det ska bli så himla skönt! Planen är att komma tillrätta på torsdag och sedan gå ut hårt med heldag i L-dal m Becka och Anna på fredag, sen partaj på lördag (med Stämman), riktiga stämman på söndag och sen utgång m B och A på Järnvägs på söndag. Efter den helgen kommer jag verkligen behöva semester, vilket jag tänker ha sen, ända ut i fingerspetsarna! Bara slappa, sola, bada, rida, fika, påta, sortera, se på TV, läsa bok (åh, Stieg Larsson, snart är jag all din! :)), hälsa på, sitta still, springa runt, gå på Vallen och ja, allt annat som man gör på semestern. Semesterplanen är moa att inte ha så mycket planer. Ekonomin tillåter inte så stora utsvävningar precis, men det är det som ska bli skönt, att låta saker och ting bli lite som de blir.
Ja, det var senaste uppdateringen det!
Nu ska jag sova. Bara två dagar kvar...
Puss!

Ja

[se tidigare inlägg]

Behöver jag säga att det inte blev nån bil...
Inte en enda jävla rad fick jag heller! Skit-bingo.

Sommar

Jag har visst en tendens att låta det gå lite väl lång tid mellan mina blogg-inlägg. Jag vet inte hur jag ska åtgäda detta. Om inte genom att skärpa mig, ta mig i kragen helt enkelt och säga att nej, nu räcker det! Frågan är om det hjälper. Sen sist iaf:

• Jag fick vara modell för en dag i Stockholm. Becka överraskade oss flickor som strax skulle fylla 25 med en dag som modell. Superkul! Inte så kul var det dock att tanten som visade upp korten för oss i slutet av dagen såg till att jag köpte kort. För 1500... Men, jag skulle ju ha ångrat mig om jag inte köpt dom! Eller hur...?
• Jag har fyllt 25 år. Dagen blev sååå mycket bättre än jag vågat hoppas på! Tapetseringen av mitt rum blev klar på morgonen. När jag precis fixat till det sista i rummet på eftermiddagen så kom Nillas och Mea med min present. Nämligen pappa och Evy! Herre gud vad chockad jag blev! Tårarna bara rann och rann och det tog ett bra tag innan jag fick fram nåt vettigt. Helt fantastisk överraskning! Middag sen på Tzatziki, totalt 18 pers. Så god mat och trevligt sällskap! Vilka vänner man har alltså. Fina presenter och ja, allt var bara så bra.
• Ja, Valborg ja. Valborg kom ju före födelsedag. Ja, vad ska man säga. Champagne-galoppen knäckte som vanligt. Men ack så kul jag hade! Tror jag... Haha!
• Skriva, skriva, skriva. Uppsatser. Inte en, utan två har jag lyckats samla på mig. Och ja, hur lyckas man egentligen med det?

Jag vet inte nu på rak arm just så mycket mer som hänt. Har varit hemma i Hälsingland en långhelg vilket var både välbehövligt och trevligt. Nu ska jag ju vara kvar i Uppsala i sommar så jag får se när nästa tripp till skogen blir.
Jag har egentligen ganska mycket tankar och så att skriva om, men vissa kan jag inte skriva om och andra har jag inte lust att skriva om nu. Men det som kännetecknat den senaste perioden i mitt liv är nog faktiskt vänskap. Gammal vänskap, ny vänskap, utvecklad vänskap och till viss del stagnerad vänskap. Jag är lyckligt lottad, så mycket kan jag säga. Men det finns mer att säga, men inte nu. JAg spelar nämligen Bingolotto nu. Ja, jag veet! Men jag gillar faktiskt Bingolotto. Fick en så stark känsla av att jag skulle vinna en bil om jag spelade ikväll. Men. Ja. Inte än i alla fall. Men guld-bingon är kvar. Kanske får jag ringa då. Den som lever få se.
Imorrn blir det skriva, beachvolleyboll och fotboll. Och sol! Det är verkligen sommar nu. Nu ska jag sluta svamla.
Puss

Så mycket

Jaa, jag har så mycket att skriva om, så många funderingar som måste få komma ut och bara så många grejer att informera om. Men, just nu är jag sjukt trött! Kom precis innanför dörren efter en kväll i Stockholm. Annas 25-årskalas har just blivit avklarat. Trevlig tillställning med goda drinkar och mycket folk. Det som tog knäcken på mig dock var att jag behövde kuta (och jag menar verkligen kuta! Tack gode gud att ballerinaskor är inne...) för att hinna med sista tåget till Uppsala. Hann med (tre minuter till godo faktiskt!) men hann inte lösa biljett så resan blev dubbelt så dyr... Gjorde "sällskap" med en kille från bussen till huset som påminde så sjukt mycket om Lillen till sättet! Mamma, du förstår... Jag sa att jag skulle hem, ringa till min pojkvän och sen sova. Allt för att han inte skulle tro att jag blev charmad av hans "jag vill till USA för där finns det jobb/jag har ju varit i militären och därför kan jag inte sluta röka/jag ska byta min tyska identitet mot en amerikansk (han var svensk btw...)... Ja, ni fattar. Han vek av och fattade vinken. Så, nu sitter jag här och skriver bara goja och ska nu ta mig en nattamacka och sen sova, i min säng, i min lägenhet i Uppsala. Gött!
Jaja, puss och sov gott!

Deklaration

Nu skulle jag vilja skriva lite om deklaration och vuxenhet. Jag har visst fastnat i tugget om att vara vuxen. Vissa av er vet att jag surrat en hel del om min försenade deklaration. Jag har fått den från Norge men inte den svenska. Tycker inte om att inte veta om man ska få tillbaka, betala eller inget av det. Så, har man inte fått deklarationen den 18:e så fick man ringa skatteverket. Eftersom det inte hade dimpit (hehe, roligt ord!) ned nån deklaration i min låda nu idag så ringde jag till Skatteverket. Måste bara få säga att dom är effektiv på den upplysningen alltså! Efter att fått i uppgift att jag stod som 157:a i kön så kände jag mig ganska nedslagen och tänkte, jaha, det är det här jag får göra i eftermiddag. Men, med 204 handläggare som servar en (eller ja, inte alla servar mig på en gång, men ni fattar) så tog det nog inte mer än ett par minuter innan jag blev framkopplad! Vad skulle sägas om det CSN?! Whatever. Fick snacka med en så trevlig tjej/kvinna, hon tog mitt personnummer, tryckte bort mig och jag fick vänta. När hon kommer tillbaka till luren låter hon nästan lite skamsen på nåt vis när hon meddelar att "du är nolltaxerad" för 2006. Bam. Det är väl eg inte så farligt och absolut inte så konstigt eftersom jag jobbade bara fyra veckor förra sommaren. Jag tjänade ju mina pengar i Norge då. Men iaf. På nåt vis känner jag: Vad har jag bidragit med?! Allt jag skattade bort förra året kommer jag nu få tillbaka i september. Jag har på nåt vis bara snyltat på samhället känns det som. Inte ens det lilla jag skattat får staten behålla. Men jag tackar ju samtidigt och tar emot. Men det känns inte så VUXET!

Ska jag känna skuld och må lite dåligt eller får jag bara vara glad åt de penningarna jag kommer att få tillbaka?

Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig än. Just nu är jag mest sur över att jag inte får tillbaka nåt till midsommar. Å DET känns ju moget...

Vuxen

Var ju inne en sväng på det här med att vara vuxen i ett tidigare inlägg. Nu, alldeles nyss, läste jag Silverfiskens blogg och började fundera lite mer på det här. Jag fyller ju 25 om typ tre veckor. 25 är ju på nåt sätt en milstolpe. Jag har tänkt på varför det egentligen är så och det enda jag kommit fram till är för att man är halvvägs till 50, som jag förmodar är halvvägs till döden. Jaja, whatever. 25 iaf. Jag har faktiskt ingen åldersnoja. Tvärtom, jag välkomnar åldrandet. Jag anser att man aldrig går bakåt, utan alltid framåt, man blir lite visare för var dag som går och det ger mig ett lugn. Man får erfarenheter och lär sig saker, allra helst om sig själv. Jag gillar det. Jag gillar att lära känna mig själv.
Jag tror inte att jag på nåt vis kommer att bli mer vuxen per automatik den 3:e maj detta år bara för att jag passerar denna milstolpe (om det nu är det). Jag tror att jag befinner mig i den bästa åldern nu faktiskt. Just för att man inte blir vuxen per automatik men man kan välja att bli det om man vill. 25 år, då är man tillräckligt vuxen för att faktiskt kunna vara chef och två-barns mamma och villa-ägare och pensions-sparare. Men oxå tillräckligt ung för att ta sig en ordentlig bläcka en fredags kväll, att kunna se helt lost ut och bara skaka på huvudet när det orange kuvertet kommer med posten, att tycka att ungar bara snorar och skriker, att bränna hela lönen på ett par snuskigt dyra skor. Man kommer liksom undan om man vill, men samtidigt kan man kräva att bli behandlad som en vuxen. Grymt läge tycker jag. Men balansgången kan ibland vara svår. Jag tycker att det finns för lite lek i min vardag. Jag vill vara lite mer som ett barn ibland. Jag cyklar förbi en lekplats typ varje dag till och från skolan.Då brukar jag fantisera om att jag ska bygga en lekplats. Fast för "vuxna". Alla lek-attraktioner ska vara anpassade för en snittlängd på 170 cm. Värsta största gungbrädan... En superstor rutchkana... Gungor med bamse-traktordäck... En sån där snurr-grej som man liksom cyklar igång! Åh, vad kul det skulle vara! Barn skulle ej få tillträde till denna lekplats. Men den skulle heller inte vara reglerad med nåt inträde eller så. Nej, den skulle bara vara där för de som blev leksugna. Jag tror absolut att folk skulle leka där. Människor som dagarna i ända måste spruta ut viktiga saker, som måste ha koll, som har ansvar och dräkt. Dom skulle få chansen att slänga av sig kavajen och bara få leka. Få vara. Få gapskratta. Jag tror på det här. Sånt här kan man absolut komma undan med när man är 25. Jag har planer på att komma undan med sånt här när jag är 30 oxå. Och 35... Det är gött att vara 25!
Puss

En snabbis

Ska strax iväg på Friskis och skutta runt i grupp, men tänkte få in en lista först! Hittade den på Sophias kompis Charlottes sida och tycker den passar nu:

Tio första:
Första bästa kompis: Sandra
Första bil: Nissan Sunny GTI
Första kärlek: Folke...
Första husdjur: Vi hade mycket husdjur när vi var små. Men det var nog en ökenråtta som var den första som var bara min
Första semester: Bilsemester med Sydhs till västkusten sommaren -94 var den första riktiga
Första jobb: Turledare på Tallbacken, började när jag var 15
Första köpta skiva: Ojoj, kommer inte ihåg
Första riktiga kärlek: Inte haft nån än...
Första piercing: Öronen
Första konsert: Första rikt-riktiga blir nog R.E.M

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: En cider i lördags
Senaste bilfärd: Till Jysk å Maxi i lördags
Senaste filmen du såg: Wallander
Senaste ringda telefonsamtal: Till mamma
Senaste bubbelbadet: När jag och Mea plus några till var på Fyris och badade för ett tag sen
Senaste spelade CD: Längesen jag spelade CD. Creed kanske
Senaste kyss: Haha! Kaj
Senaste gången du grät: Förra måndagen
Senaste måltiden: Mannagrynsgröt

Åtta har du någonsin:
Dejtat en av dina kompisar: Eh, ja
Blivit kär vid första ögonkastet: Tror inte det. Jag är nog lite för trög
Fastnat med blicken i någons uringning: Självklart, vem har väl inte gjort det?
Fått ditt hjärta krossat: Oh ja
Busringt till nån: Vi hade en barnvakt när vi var små som vi inte fick ha så länge. Det enda vi gjorde hela kvällarna var nämligen att busringa till folk...

Sju saker du har på dig just nu:
1. Sport-BH
2. Träningsbyxor
3. Vitt linne
4. Svart linne
5. Strumpor
6. Trosor
7. Klocka

Sex saker du gjort idag:
1. Preparerat plasmider (...)
2. Pratat med Tine på MSN
3. Lagat lite mat
4. Cyklat
5. Pratat i telefon
6. Shit, vilken tråkig dag! Jag skriver in tränat här fast jag inte gjort det än

Fem favoritsaker utan rangordning: (tolkar det som att det kan vara både substantiv och verb)
1. Rida
2. Min plånbok (den är så himla bra och röd och fin!)
3. Mina vänner
4. Mina glasögon/linser (skulle bli jobbigt om jag inte hade dom)
5. Min skrattkudde


Fyra personer du kan berätta allt för:
Det här är ju svårt... De två som jag kan säga allt till är ju Rebecka och mamma, och gör det oxå. Sen kan jag nog säga allt till många fler men kanske väljer att inte göra det, typ resten av min familj. Så det är skillnad det där. Att veta att man kan säga allt men ändå inte säga allt. Hmmm. Ska nog klura lite mer på det här.

Ja, nu är det nästan dags att pallra sig iväg. Ska bli skitkul att gå och träna faktiskt! Kanske inte lika så kul i morgon dock...
Puss

Lördag kväll = inte så mycket nöje

Ja, jag blev ju klar med städningen till slut. Eller ja, jag har lite på badrummet kvar, men det kan jag leva med till i möra. Efter mitt lilla dagspass med dammsugaren (fick låna av min snälla kompis Oskar!) så fick jag mig lite välförtjänt filt-slappa i Ekonomikum parken med Ulle. Tusan så det är mysigt när folket kryper ut ur sina hålor och samlas med öl och kubb i parkerna runt om i Uppsala! Ett bättre vårtecken än det får man leta efter.
När jag kom hem sen, vid typ 18, efter att ha handlat ingredienser till fruktsallad så tänkte jag att jag bara skulle sluta ögonen en sväng. Jaha, vaknade halv nio. Så, då var den kvällen borta. Inte för att jag hade så storartade planer för en lördagkväll som denna men ändå. Känns ändå väldigt skönt faktiskt. Har haft några tuffa helger nu och behövde en helg utan alltför mycket alkohol.
Jag önskar att jag hade massa vettigt att skriva, typ visdomsord, men kommer fram till att jag inte pallar att formulera mig. Jag ska göra utmaningen jag fått av Sophia, men eftersom jag inte kommit på vad att skriva än så får jag nog fila på det lite till. I morrn kanske. Nu tror jag faktiskt att jag ska sova. Skräll. Kanske få somna till Moulin Rouge... I morgon är det en seriös dag som väntar med artikel-läsning och ett besök till labbet på eftermiddagen/kvällen. Hoppas på en glass i solen med nån trevlig prick. Hoppas på Sophia.
Tills dess, tjilevipp!

Lördagsnöje

Jag städar. Jag verkligen storstädar! Köpte två fina skjuta-under-sängen-lådor på Jysk igår, och ett sånt här skoställ som man hänger i garderoben. Sko-garderob tror jag bestämt det heter. Jaja, whatever. Blev så himla inspirerad att få ordning på mitt rum när jag ev kommit fram till att stanna i U-a några år till (...) och därmed kanske måste dras med detta rum till nångång. Ska jag stanna ska jag då ta mig tusan få lite ordning och få till det så att jag trivs. Finns massor av saker som står på önskelistan: ny gardinstång med gardiner, fint överkast, nytt datorbord, fler lite större blommr, hyllor, tavlor och lampor. Man skulle kunna tro att jag inte har nåt på rummet ju! Och ja, det skulle man nästan kunna säga att jag inte heller har. Men iaf, även en resa på tusen mil börjar med ett steg, så idag var det dags för storstädning. Lustigt att välja vårens första och finaste dag för den aktiviteten men jag känner mig faktiskt mer motiverad när solen skiner och jag vet att om jag får det städat och fint här hemma så blir dagen bara ännu bättre och solen skiner ännu varmare! Eller så måste jag bara göra det idag eftersom det knappt gick att röra sig här inne.
Jag har kommit en bra bit på väg. Rensat ur alla pappershögar, lagt saker på deras rätta plats, fixat med mina skor (jag har faktiskt en hel del skor, jag erkänner det mamma), städat under sängen (!) lagt i det som ska vara i mina nya fina lådor. Sen att jag har sjukt mycket kvar stressar mig bara lite, lite...
Jag hade tänkt skriva mer om annat nu, men allt detta skriveri om städning tog visst överhanden och nu kan jag liksom inte bara byta ämne. Därför säger jag tjipp for now och återkommer senare!

Påsken 2007

Påsken 2007 är snart till ända. Vi har egentligen aldrig firat påsk så där märkvärdigt i min familj. Vi äter lite påskmat och lite godis (fast jag gav bort mitt påskägg till farfar...) å dricker påskmust. Mamma hade ställt fram en enda påskdekoration, ett rede med två hönor i och två ägg. Det var det.
Jag kom ju hem i torsdags på kvällen. Det var så skönt att komma hem till mamma å bara få slappna av. Hade bestämt mig för att inte tänka nåt på skolan och så på hela helgen och det lyckades jag bra med. på långfredagen for jag en sväng till H-fors och hälsade på Anki och co. Dom var skapligt fulla så där vid halv tolv på dagen... Tänk våra lokala trditioner alltså! Sen skjutsade mamma mig till Ramsjö för kalajs i Robbans föräldrars hus, och från den festen tänkte jag nu få in några bilder:




Det sista korten här i skaran togs dagen efter hos Maria och inte på festen, men jag bara måste få lägga upp ett kort på en av världens sötaste ungar bara! Lowe! Men men, blir lite struligt att förklara vilka alla är på korten, men jag säger så här, they are all there! :) Kortet på mig och Elin tas under tiden då hon super mig under bordet men drar med sig själv i fallet... Kvällen innebar även bad i utekar, mycket nice! Dagen, tillika påskafton, efter var inte lika nice. Säger bara som så: Att blanda cider, rödtjut och Dooleys är INGEN bra idé! Ja herre gud. Lördag kväll bjöd på en middag på Järnvägs med mycket skratt! Såå himla trevligt! Och en the-fika hos Sydhs hanns med på vägen hem. Påskdagen: fika hos pappa, tripp till farfar hela syskonskaran, påskmiddag hos mamma och en sväng ned till Johanna på kvällen. En bra dag trots att jag fortfarande var sliten efter fredagen. Idag åkte jag alltså tillbaka, med Becka i bil. Å nu är jag här och i morrn börjar allvaret igen. Usch. Jag har ingen lust med det. Helgen har, om jag ska sammanfatta det, varit bra! Ovanligt lite tjafs mellan syskon plus mamma... Brukar alltid bli nåt gnäll men inte i helgen. Kanske börjar vi bli vuxna... Nu ska jag laga till en matlåda för i morgon å sen blir jag nog tvungen att tvätta. Men först får jag nog lägga en Taipei, det var längesen sist nu...
Puss

Hihi

Jaa ni, det är ju allt bra kul med alkohol alltså... ALLRA helst så här dagen efter!
Puss

Woho!

Nu ska jag ge mig på det som min storebror klarade av för flera månader sen, nämligen att blogga under the influence of alcohol... Hehe!
Ja, jag var ju till Sophia tidigare ikväll. Vi åt soppa till varmrätt (det blev inget kycklingjox) och till efterrätt fick jag turkisk yoghurt med honung och valnötter, mkt gott! Vi hann prata en hel del och det är alltid så himla bra allt sånt där när det kommer till Sophia, det är bra att hon finns. Sen drog jag ju som planerat till klubben Orange och mötte upp med Helena, Susanne och Tomas. Klubben var över förväntan, trots att det var dåligt med folk i början. Mycket reggaefolk 0ch folk, lite för mycket emellanåt dock... Men, det jag skulle säga är, nu är jag ju i fyllan, att jag inte alls är så stark som jag tror mig vara ibland. Ibland gör det bara ont och jag vill kräkas och fastän jag vet hur jag egentligen ska tampas med problemet så blir det bara kaos. Ibland önskar jag verkligen att jag bara få gå livet ut och inte känna så mycket. Jag tror bestämt att det inte är ett bra alternativ, men jag känner att jag bara inte orkar nåt annat. Jag känner mig som en bluff liksom... Det är sånt här jag går runt och tänker på och lurar på, men utan att bli knäpp, jag vet ändå för det mesta vad jag håller på med. Jaja, så här är det i fyllan och villan, jag skiter i vilket.
Nu ska jag sova, i morgon är det dop. Tusan så jag ser fram emot allting med det!
Puss å sov gott, förlåt mig för mina brister...

Fredagsrapport

Idag är det fredag (ifall nån har missat det) och för att återknyta lite för en stund till ett tidigare blogg-inlägg så säger jag bara, herre gud vad tiden går fort! Det var ju nyss måndag. Så, nog med återknytningar. Jag tänkte härmed delge min blogg-läsar krets helgens (och en del av framtidens) planer. Idag, fredag, ska jag ned till Sophia till typ sju (om jag känner mig själv rätt så blir det mer åt halv åtta hållet...), vi ska käka kyckligjox som hon fått med sig från jobbet, smaskigt värre hoppas jag att det blir. Det kycklinggrejset kommer vi att krydda med en hel massa snack, det händer grejer och sånt måste analyseras. Vi halv nio-nio kommer jag sen att avlägsna mig för att möta upp några från labbet. Vi ska gå på nån reggae-klubb (om inte medelåldern är typ 15...) och skaka rumpa och kanske dricka nån öl, det tror jag blir så trevligt så! Sen blir det hem och i säng. I morgon bitti åker jag , Nillas och Mea till Falun. Lilla (!) Hampus ska nämligen döpa sig. Ska bli så kul att träffa hela tjocka släkten! Nu kan man ju tro att släkten är stor men det är den ju inte, men bara det att få träffa alla på samma gång gör att det känns som värsta sammankomsten och det känns som att den är sååå stor. Synd bara att inte storebror kunde komma med. Jaja, sen middag i morgon kväll och ett massa tjattrande kommer det bli. Jag, mamma och moster på samma ställe = tjatter. Kommer även Marie med så är saken biff. Åker tillbaka på söndag. Sen väntar 4 dagars "jobb" å sen bär det väg hem till Hälsingland, jippi! Längtar faktiskt lite grann. Ska försöka satsa på en relativt lugn helg, bara göra det allra viktigaste och inte bara flänga runt som det lätt blir när man inte varit hemma på länge. Ramsjö med Elin och co är det som gäller på långfredagen iaf. Ska bli hur skoj som helst! Nån gång under helgen efter påsk försöker jag få till en fest för/hos Tobias som ska sluta på Neuro. Får se hur det går. Helgen efter det ska jag bli firad på fortfarande okänt sätt... Sååå nyfiken! Och helgen efter det är det sista april! Jisses så tiden kommer gå fort alltså! Tycker inte om att ha så mycket inplanerat och att se fram emot, tiden går ännu fortare då vilket eg bara betyder att jag måste göra massa saker på kortare tid. Ja herre gud.
Ja, det här får nog bli lägesrapporten, nu är det dags att piffa till sig!
Hepp hepp!

Allt ordnar sig!

Man säger ju ofta så, att allt kommer att ordna sig. Och faktum är att det gör ju faktiskt det! Det är bara det att ibland tar det lite längre tid för saker och ting att falla på plats och ibland så kanske det blir lite annorlunda mot för hur man trott att det skulle ordna sig. Det är så skönt att kunna känna så, att det kommer ordna sig. Inte på ett passivt sätt genom att luta sig tillbaka och tänka att det inte spelar nån roll vad jag gör, det ordnar sig ändå. Det tankesättet tror jag inte på. Nej, jag menar att det är skönt att känna förtröstan inför framtiden, att våga lita på att det blir bra, både för sig själv och för andra. Mer en känsla än ett faktiskt tillvägagångsätt. Ok... Nu blev det konstigt tror jag. Svårt att skriva ned sånt här. Varför jag skriver om detta just nu är för att min underbara vän R fått jobb idag!!! Hon hade redan ett men nu har hon fått ett som verkligen kommer passa henne med hennes utbildning och personlighet. Och hon fick det för att hon är såååå bäst! Grattis vännen! Men, hur som helst, det är en situation där man verkligen kan säga att allt ordnade sig till slut. Lovely!
Jaa, jag hade egentligen inte så mycket att skriva nu märker jag. Och allt jag skulle skriva kunde jag eg sammanfatta i två meningar: Allt ordnar sig till slut och Grattis vännen! :)
Puss på er alla!

Längesen

Ja herre gud, nu var det längesen jag bloggade! Mer än en månad sen. Det som är sjukt är att det ju känns som att det var igår. Fatta att det är april snart! Vart tar tiden vägen?! Seriöst alltså. Känns ibland som att jag har sovit i en vecka. Jag vaknar upp och det är fredag igen, när jag bestämt menar att det var fredag alldeles nyss. Men det är ju fint och bra att det är fredagarna som känns som att dom inträffade alldeles nyss å inte måndagarna. Jag gillar inte dom. Måndagarna alltså. Inte nu för tiden. Dom påminner mig så starkt om allt det jag inte hunnit med föregående vecka. Och det är massor nu för tiden. Jag är stressad. Men stressad på ett lite annorlunda vis. Inte så där så att man får andnöd och bara vill gråta utan en mer samlad stress, en stress som mest märks på nätterna. Jag drömmer stressdrömmar så det står härliga till alltså! Jag blir jagad av ailiens, björnar och annat otrevligt, jag bråkar med folk, det är krig och elände, jag hinner inte till jobbet i tid (alltid i mina stressdrömmar är det på Tallbacken jag ska jobba, ska rida tur men hinner inte sadla och så innan det blir mörkt och allt bara kajkar ihop sig) och inatt så drömde jag att jag skulle gifta mig. Jag hade världens finaste brudklänning och jag var så vacker. Problemet var bara att jag inte riktigt kom ihåg hur min blivande man såg ut, eller vad han hette... Jag gick runt där i kyrkan och folket strömmade in (hälften hade jag aldrig sett) och hoppades att han, blivande mannen, skulle känna igen MIG, med tanke på att jag hade brudklänning borde han kunna köra uteslutningsmetoden... Sen kom han. Blond och osäker, men såg inte mig. Han hette Markus fick jag reda på. Han försvann igen och när jag gick för att leta efter han så sket sig det där med uteslutningsmetoden. Det var nämligen två till tjejer som tänkte gifta sig med min Markus just då... Ja herre gud. Behöver jag skriva att det inte blev nåt bröllop. Det blir det aldrig när jag drömmer såna där drömmar. Det är riktigt stressande att inte veta vem man ska gifta sig med. Jag vill bara trycka lite extra på det. Så, jag är stressad alltså. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Fast mycket har ordnat sig, för sommaren och så, det är skönt. Men det är det här med tiden alltså. Fattar inte hur allt ska hinnas med. Det som dock ska hinnas med i morgon är öldrickande med några från gamla klassen plus Sophia plus ev brorsan och Mea. Det ska bli sååå trevligt så trevligt. I helgen ska jag få gå en sväng på stan har jag tänkt. Jag ska köpa mig en fiiin anteckningsbok å en penna som passar till. Vad jag ska skriva i den kan jag berätta en annan gång, när jag kommit igång. Jag är trött i huvudet nu. Jag tror att jag måste gå på Taipei-avvänjning, man blir fan skadad av att stirra på skärmen i typ tusen år... Kanske det är därför jag inte får nåt gjort! Pga allt jävla Taipei... Pardon my french, dags att sova.
Puss å gonatt

Bra och dåliga dagar

Jag har haft en hel del Dåliga Dagar på sistone. Dagar då allt som kan gå fel oxå går fel. Murphys lag, det är väl så den lyder...? Inte så att det händer helt fantastiskt dåliga saker utan bara mer som att när man precis ska ta tag i dörrhandtaget till hissen så, bye bye, där for den iväg. När man sitter i tvättstugan och väntar på att två maskiner ska bli lediga så man kan lägga i sina två maskiner och under centrifugeringen så kommer det in nån pelle-jöns som bestämt sig för att tvätta på exakt samma tid som mig och därför måste få en av maskinerna. (Ok, detta kanske kräver lite förklaring. Vi har inget bokningsystem i mitt hus. Tvättstugan är alltid öppen och vi har många maskiner och det som anammas är det typiskt svenska kösystemet. Så om du vill tvätta två maskiner och det finns två maskiner lediga och vi är två i tvättstugan kan man inte lägga beslag på båda på en gång, utan måste "ge" den ena till den andra som oxå vill tvätta. Mkt frustrerande) När man ska göra pannkakor och märker när man ska knäcka i äggen att ett av dom har krossats i paketet och man då blir ett-ägg-kort. När kläderna helt plötsligt har blivit för små och allt bara skaver. När det är 20 grader kallt och man måste cykla. När det inte finns nåt, what so ever, som är värt att se på TV och det enda man vill göra är att ligga och zappa. Är man dessutom hormonellt i fel tid av månaden när de inträffar så är de helt enkelt grönjävliga! Det ska ofta till mer än ett krossat ägg för att en dag ska klassas som dålig, men det är ju så med olyckor (jag gör om det till "otur"), de kommer sällan ensamma...
Så, nu till de Bra Dagarna. Min mamma har haft en sån idag. När allt bara går ens väg. När hela världen ler mot en och hälsar en välkommen in. Det är såna dagar då man hittar en femtilapp i en gammal jacka. När man får en helt oväntad komplimang. När hissen finns nere när man kommer in i huset och är jättekissnödig. (Ok, jag kissar inte i hissen, ville bara klargöra det) När man vaknar på rätt sida, känner sig utvilad och dessutom inte möts av ett spöke när man ser sig i spegeln. Men det bästa av allt, det räcker allt som oftast med en liten bra grej för att hela dagen ska klassas som bra!

Jaha

Innan jag började med den här bloggen så hade jag så många uppslag för blogg-inlägg så gud vet vad. Men när jag sedan fixade till den så var det som att all fantasi och alla uppslag bara försvann. Undra om detta tillhör det allmänt välkända fenomenet att det ibland är roligare innan saker händer än efter, eller till och med under. Att tanken på att göra en blogg, att skriva allt det här smarta jag har i mitt huvud var mycket mer givande än att verkligen ha bloggen sen. Det blir som lite utav ett antiklimax. Jag tycker mig känna igen detta drag från en hel del situationer i det vardagliga livet. Just nu kommer jag inte på en enda, men jag vet att det brukar vara så. Eller jo! Nu kom jag på ett exempel. Jag var ju på en blind-date i förra veckan. Jag skulle träffa en kille, och träffade oxå, för att gå på salsakurs och dricka öl. Jag var så uppspelt i hur lång tid som helst innan och livet var spännande. Men sen, efteråt. Ja, vi hade trevligt och salsa är sååå kul att dansa, men eftersom det inte var en riktig date-date så tog ju liksom allt det spännande slut i och med att kvällen tog slut. Antiklimax. Det som var så spännande innan är nu bara en grej att lägga till mitt CV...
Sen tror jag allt detta med bloggen kan ha att göra med en liten grad av prestationsångest. Uppslagen finns fortfarande kvar nånstans där i huvudet men dom vill liksom inte riktigt komma ut eftersom att plita ned dom kräver så mycket mer med avseende på t.ex. fantasi än att bara tänka på dom. Så, hur ska jag nu komma mig igenom detta? Kanske är det bara så att det gäller att ta tjuren vid hornen och bara skriva, skita i om det blir speciellt begripligt, roligt, intressant eller nåt annat. Skriva bara för att det är kul att skriva. Eller så skiter jag i den här bloggen! Men det sistnämnda är ju egentligen inget alternativ.

Nej, jag kommer att fortsätta.

En lista!

Tänkte att jag skulle skriva nåt finurligt, men fantasin tryter och det får bli en lista istället! Vilket inte är det sämsta förstås.

A is for age: 24 år i några månader till och alldeles lagom!

B is for booze of choice: Öl, cider, White Russian, Baileys

C is for career: Inte än men det kommer, det kommer! Förhoppningsvis ska jag komma på inom vad alldeles snart...

D is for your dad's name: Mats (om man uppreper det fort för sig själv snabbt så låter det som nåt man kan säga som typ prosit, jättekul)

E is for essential items to bring to a party: Ett glatt humör (det är ju faktiskt så sant så sant), läppsulla av nåt slag (är tokberoende)

F is for favourite song at the moment: The drugs don´t work med Ben Harper (det är rösten som gör det...)

G is for favourite game: Rappakalja (men det spelar stor roll vilka man spelar med...! Mina bröder + mamma + Hanna är perfekt sällskap!)

H is for home town: Town och town. Jag vet inte om man kan kalla Svågadalen för town... ;) Hudik känns också eg lite fel… Äh, jag säger Stråsjö!

I is for instruments you play: Saxofon, in real life. Piano och gitarr i mina drömmar

J is for jam or jelly you like: Jordgubbssylt

K is for kids: Ja, nån gång så

L is for living arrangements: Bor ensam på mina 19 kvm i Flogsta och jag trivs super!

M is for mother's name: Maria

N. There is no.

O is for overnight hospital stays: Japp, dels när jag bröt lillfingret och vägrade ta bedövningsspruta och sen efter en inte så lyckad fylla i början på min universitetstid... Sju stygn i skallen…

P is for phobias: Höjder och kryp i alla dess former. El krypen är kanske eg ingen fobi utan mest en ren och skär avsky

Q is for quotes you like: ”20 000 kr om året! ... Det är fan en krona om dagen!” Linus my man!

R is for relationship that lasted the longest: Ojoj, vänta jag måste räkna... ojoj. Jaha, tio månader! Hehe! Shit... Undrar om jag är lite tragisk...

S is for sartorial style: Klädstil... Ja, avslappnat skulle jag säga. Gillar eg inte kläder som sitter åt…

T is for time you wake up: Vid halv åtta-kvart i åtta. Mkt lagom tid för uppstigning!

U is for underwear: Jo tack

V is for vegetables you love: Älskar var väl och ta i, men gurka, tomat och soltorkade tomater (det räknas!) är ju inte så dumma

W is for weekend plans: Helgen börjar med Neuro-pub på fredag efter "jobbet". Brukar alltid vara trevligt! :) Sen på lördag gäller det att skriva uppsats på dagen, eventuellt kommer Talåla till mig (!) och på kvällen är det inflyttningspartaj hos Ulle, wihii! Söndagen skall spenderas framför datorn... Förhoppningsvis hinner jag med en hel del telefonsamtal och eventuellt en fika av nåt slag.

X is for x-rays you've had: Lillfingerhistorien, tandläkarröntgen. Vet inte om det togs nån röntgen den där gången i fyllan…

Y is for yummy food you make: Min kyckling-grej med bacon och ädelost är faktiskt superduper. Och min broccolipaj... Sen är jag även grönjävlig på pannkakor, Marlene-style!

Z is for zodiac sign: Oxen. Kanske så mycket oxe man kan vara.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Eftersom jag inte skickar denna till nån utan den ligger på min blogg får vem som helst som läser kopiera och skicka till vem dom vill!

Ä är för din älsklingstrend: Det inte så åtsittande modet som är just nu gillar jag skarpt.

Ö är för en önskan just nu: Önskan nu och för alltid; att min familj får vara frisk och lycklig! Just nu skulle mer energi och motivation vara på sin plats. Och att tvätten går ned och tvättar sig själv...

Uppdatering

Ja, det var ju ett tag sen sist nu så det är väl på tiden att jag levererar. Det värsta är att det händer inte speciellt mycket i mitt liv just nu. Eller, det händer väl kanske en hel del men inget som är värt att tala om liksom. Jag skriver uppsats. Det är iaf meningen att jag ska göra det, just nu går det lite trögt... Jag var till fjälls förra helgen, vilket var väldigt trevligt! Jag kom på att vem behöver snowboard när man har ett par riktigt hala stövlar! 65 m! Jag säger då det. Herregud. Jag har inte så många niciga bilder därifrån men kanske lägger in några vid tillfälle, när jag hamstrat från andra. Drog till Sthlm i lördags för att shoppa lite. Hmmm... Mer då? Jo, jag har varit kattvakt hela helgen! Åt Saga. Jag gillar ju djur, det gör jag. Men jag kanske inte är den som gosar ihjäl djuren. Men jag och Saga hade det trevligt ändå. Vi snackade och umgicks, på ett väldigt vuxet och avslappnat sätt. Jag fick bada skumbad TVÅ gånger i helgen oxå! Det kom liksom med kattvaktandet.
Shit, det händer verkligen inte speciellt mycket!
Jag har dock tänkt en hel del på rätt jobbiga saker den senaste tiden. På svek och ärlighet, på att saker och ting inte alls är som man trodde att de var. Och att det gör så himla ont att inse. Ibland suger det verkligen att komma till insikt med saker och ting.
Idag har för övrigt varit en ganska sugig dag. Började faktiskt redan igår då mitt tangentbord kom på att det tyckte det skulle vara kul att leka lite med statisk elektricitet... I morse funkade det dock igen... Schizo. Men iaf, i samma veva som tangentbordet bestämde sig för att mucka så kom min baslåda på att det skulle vara skoj om den började spela radio utan att nånting var igångsatt. Lite kusligt faktiskt. Och den har inte återhämtat sig idag. Tur att jag har kvar mina gamla högtalare. Innan jag somnade igår så kom jag även på att jag glömt cykeln hos brorsan och därför fick jag mig en ganska så kall promme till skolan i morse... Sen bara labbande och labbande och ingen riktig lunch och inga fina stövlar att köpa och inte... Ja, ni fattar. Ingen bra dag. I morgon måste bli bättre. I morgon ska jag bowla. Eller ja, jag ska väl dricka en öl och kolla på, men det är nog det jag behöver. I morgon kommer jag även få veta om jag ska få gå på blind date...! Hehe! Tusan så kul det skulle vara!
Nej, detta blev ett inte så kuligt inlägg, men det struntar jag i nu. Jag ska laga mat och sen ska jag nog få se på Kalle och Chokladfabriken, om jag är snäll. Och det är jag faktiskt.

Island

Det blåser. Det blåser så man tror man är på Island. Island ja... Jag vill lägga in en bild därifrån, min favoritbild. Faktiskt en av mina favvobilder alla kategorier. Just nu, en bild från Island. Känner mig trött, vilket inte är så konstigt med tanke på att klockan snart är tolv på natten, men oxå trött i huvudet och då vill jag drömma mig bort. Blåsten gör att det blir till Island. Därav bilden. Så, nu blev det liksom utrett.

Nu!

Här ska göras ett seriöst försök att få in lite bilder i min blogg (detta på begäran)! Men vilka ska jag då välja? funderade jag på. Jag kom fram till att jag ska slänga upp lite bilder från julen! Mkt lämpligt.
Så, här kommer dom:




























































Ja, på första kortet ses min käre far Mats och hans käre far, tillika min farfar, Hilding. Vi ser även ett kort på pappas sambo Evy i färd med att ställa iordning jul-lunchen. Sedan följer två kort med den gemensamma nämnaren Syskon. Därefter ett kort på min söta lilla Mamsa-slamsa. Och som avslutning ses bevis på att man trots sjukfrånvaro kan få till en riktigt trevlig nyårsafton. Man har ju aldrig roligare än man gör sig!

Ja, det gick ju ganska så bra det här! :)

Att lära eller icke lära

Snart är jag klar. Fyra års slit börjar lida mot sitt slut. Känns lite overkligt på många sätt och vis. Bara det faktum att det var snart FEM år sedan jag flyttade ned hit till Uppsala känns som ett skämt. Var det inte igår? Att summera hela min tid här i Uppsala är alldeles för tidigt för att göra och detta inlägg skall heller inte handla om det, utan om att lära sig.
Jag har ju lärt mig massor, det vet jag ju, bara det att det känns som att jag inte vet mer om mitt område än någon annan. Det fenomenet tror jag att många känner igen sig i när man pluggat flera år på universitet el på högskola, man tappar på ett vis perspektivet och glömmer bort att det fanns en tid när man inte visste det man vet idag. Jaja, jag tror ni förstår.
Men det som är mer fascinerande än allt det jag lärt mig är det jag INTE har lärt mig. Och när jag sitter här och sliter mitt hår över denna C-uppsats så blir detta så extra tydligt för mig. Jag VET att jag skjuter upp saker och ting tills jag har kniven på strupen och då tvingas jobba dag och natt (eller ja...) för att få klart allt i tid eller hinna läsa igenom allt innan en tenta, men jag har fortfarande INTE lärt mig att jag inte mår bra av det här, att jag lär mig bättre om jag tar saker och ting lite pö om pö och att i alla dessa situationer så ifrågasätter jag mitt studieval och får en liten livskris. Det borde vara så enkelt. Det finns ett problem, lösningen är tydlig, arbeta efter det. Men nej. Icke. Jag vet att det finns massor av människor som fungerar exakt på samma sätt, men det hjälper liksom inte mig, nu. Det är fantastiskt vad man kan låta bli att lära sig vissa saker alltså...

Ojoj...

Det där blev ju helt sjuuuukt långt! Undra om någon orkar att läsa hela allt det där... Jaja.

Nytt år!

Har idag kommit tillbaka ned till Uppsala efter mitt "jullov" och i morgon är det dags att sätta igång på allvarligaste allvaret med min uppsats. Detta har då blivit lite utav en "sista kvällen av frihet" med ost, kex, fotbad, en kall öl, Odd Nordstoga och vårens H&M-katalog, mycket bra kväll med andra ord! Och vad passar inte bättre som grädde på moset med en liten summering av året som gått! Nyårskvällen brukar annars innehålla en årsresumé, men eftersom nyår 2006 blev lite annorlunda innehöll det heller inte nån summering så här kommer den istället och nu i form av en fin liten lista som jag snor rakt av från min goda vän Sophia! Tack vännen! ;)

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag var till länder jag ej varit till förut. Sen gjorde jag nog massa småsaker jag ej gjort förut.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag avgav några, dom är ändå så svåra att hålla.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp. Kusin Sofie blev mamma i höst, nästan samtidigt som Maria B.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, inte någon som stod nära, nej
5. Vilka länder besökte du?
Norge, Turkiet, Island
6. Är det något du saknar år 2006 som du vill ha år 2007?
Om jag ser på hela året och slår ut allt så kan jag inte påstå att jag saknar nåt faktiskt
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid att minnas?
Sånt vågar jag aldrig säga eftersom jag är urusel på att komma ihåg datum, men om jag ska våga mig på nåt får det bli 28/7 då jag åkte iväg till Island
8. Vad var din största framgång 2006?
Måste nog ha varit på jobbet i Norge...
9. Största misstaget?
Hmmm. Måste ju vara positivit om man inte kan komma på nåt! Eller så kallas det förträngning. Löshåret skulle kunna platsa här iofs...
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej. Jag är faktiskt väldigt sällan sjuk. Peppar peppar!
11. Bästa köpet?
Islandsresan
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Se svar nr 9 och 11
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ojoj, massor! Att sommaren var så bra, att Norge finns, att Islandsresan blev så fantastisk, alla vänner, vissa pojkar...
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2006?
Så gott som alla James Blunt-låtar, Farvel til deg, Shrek-soundtrack
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag tror jag har blivit gladare och gladare, har funnit mer utav en ro i sinnet.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Ridit, hälsat på vänner, rest, skrivit på uppsatsen
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget vad jag kan komma på
18. Hur tillbringade du julen?
Hämtade farfar med bröder på förmiddagen, till pappa och Evy sen för jul-lunch och julklappsöppning, Kalla Anka (sovandes...) sen till mamma för middag och sen julklappar, spel och diskussioner...!
19. Blev du kär i år?
Ja, i Markus! Haha, skämt åsido. Nej, ingen kärlek men skapligt förälskad två gånger och det är inte illa för att vara mig!
20. Hur många one night stands?
Ett enda.
21. Favoritprogram på TV?
Idol
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, det är inte många jag hatar över huvud taget. Om det ens är någon...
23. Bästa boken du läste i år?
Svårt. "Veronika bestämmer sig för att dö" och "Vince och Joy" är två allmänna favoriter
24. Största musikaliska upptäckten?
Odd Nordstoga
25. Något du önskade dig och fick?
Större insikt och ro
26. Något du önskade dig men inte fick?
En drop dead gorgeous kropp! :)
27. Årets bästa film?
Jag tror jag aldrig sett så få filmer på ett år nån gång. Kan inte komma på just nu.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2006?
Jag käkade middag med Becka och Anna i Sthlm på kvällen
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, att det fanns mer tid och utrymme för resor och om det fanns mer känslor där för Erik... Fast jag vet inte det egentligen heller!
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
Stabil. Inga utsvävningar alls
31. Vad fick dig att må bra?
Massor igen. Många härliga känslor! Island, Norge, Jon Anders (i början... Hehe!), sommaren, massor mer!
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha! Markus!
33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Jaa du. Kan inte säga. Alltså jag vet inte.
35. De bästa nya människorna du träffade?
Jon Anders, Elvisa, en del av tanterna på Nordskogen, Terese (även om vi träffades första gången redan sommaren 2005) grabbarna i Tönsberg (!), Erik
36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att lyssna inåt (fast det ser jag inte som en läxa utan nåt jag blivit bättre på och att värdesätta högre) och att allt är inte alltid som det verkar
37. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"There's gotta be more to life" Även om mitt liv för det mesta känns helt ok så finns detta ändå alltid med mig och var särskilt tydligt under första halvan av året...

Så, summeringen är gjord! Känns som att detta året verkligen bestått av två delar, före och efter sommaren, och dessa skiljer sig mycket åt. Det är ändå svårt att försöka summera på relativt få rader ett år som för mig varit väldigt händelserikt, och då inte minst händelserikt inuti, och att föröka att frambringa alla känslor och tankar man hade för ett år sedan när det ibland känns som att man var nån helt annan på ett vis. Men men, jag är ändå nöjd med denna lilla lista! Kanske tillkommer mer sen. Nu ska jag slå på TV:n och slappa järnet innan det är dags att sova. Natti!