Jag känner för...

... att hissa och dissa igen!
Jag vill börja med att hissa tystnad. Ja, de flesta vet nog att jag har ett ganska så stort behov av att vara ensam ibland. Har ju inga problem med att vara hemma själv en lördags kväll t.ex. Men det här med tystnad är helt fantastiskt har jag kommit på. Det behöver inte vara så tyst så att man kan höra en nål falla men just den okonstlade tystnaden då man bara kan lyssna på världen runt omkring, den är underbar den.
Å nu ska jag dissa och jag ska dissa rejält: Uppsatser! Det finns säkert massor med ambitiösa studenter där ute i världen som gillar det här med att skriva uppsats men jag är verkligen inte en av dom. Jag gillar tanken på att skriva men när jag sen sätter mig inser jag att tanke och verklighet inte på något sätt alls går ihop i praktiken. Detta får mig att känna ett obehagligt krypande utmed hela kroppen och jag skulle helst vilja slänga datorn i väggen. Men, vad jag har förstått så är det bara att bita ihop. Det är ju iaf tyst här hemma nu, alltid något...