Jaha

Innan jag började med den här bloggen så hade jag så många uppslag för blogg-inlägg så gud vet vad. Men när jag sedan fixade till den så var det som att all fantasi och alla uppslag bara försvann. Undra om detta tillhör det allmänt välkända fenomenet att det ibland är roligare innan saker händer än efter, eller till och med under. Att tanken på att göra en blogg, att skriva allt det här smarta jag har i mitt huvud var mycket mer givande än att verkligen ha bloggen sen. Det blir som lite utav ett antiklimax. Jag tycker mig känna igen detta drag från en hel del situationer i det vardagliga livet. Just nu kommer jag inte på en enda, men jag vet att det brukar vara så. Eller jo! Nu kom jag på ett exempel. Jag var ju på en blind-date i förra veckan. Jag skulle träffa en kille, och träffade oxå, för att gå på salsakurs och dricka öl. Jag var så uppspelt i hur lång tid som helst innan och livet var spännande. Men sen, efteråt. Ja, vi hade trevligt och salsa är sååå kul att dansa, men eftersom det inte var en riktig date-date så tog ju liksom allt det spännande slut i och med att kvällen tog slut. Antiklimax. Det som var så spännande innan är nu bara en grej att lägga till mitt CV...
Sen tror jag allt detta med bloggen kan ha att göra med en liten grad av prestationsångest. Uppslagen finns fortfarande kvar nånstans där i huvudet men dom vill liksom inte riktigt komma ut eftersom att plita ned dom kräver så mycket mer med avseende på t.ex. fantasi än att bara tänka på dom. Så, hur ska jag nu komma mig igenom detta? Kanske är det bara så att det gäller att ta tjuren vid hornen och bara skriva, skita i om det blir speciellt begripligt, roligt, intressant eller nåt annat. Skriva bara för att det är kul att skriva. Eller så skiter jag i den här bloggen! Men det sistnämnda är ju egentligen inget alternativ.

Nej, jag kommer att fortsätta.