Deklaration

Nu skulle jag vilja skriva lite om deklaration och vuxenhet. Jag har visst fastnat i tugget om att vara vuxen. Vissa av er vet att jag surrat en hel del om min försenade deklaration. Jag har fått den från Norge men inte den svenska. Tycker inte om att inte veta om man ska få tillbaka, betala eller inget av det. Så, har man inte fått deklarationen den 18:e så fick man ringa skatteverket. Eftersom det inte hade dimpit (hehe, roligt ord!) ned nån deklaration i min låda nu idag så ringde jag till Skatteverket. Måste bara få säga att dom är effektiv på den upplysningen alltså! Efter att fått i uppgift att jag stod som 157:a i kön så kände jag mig ganska nedslagen och tänkte, jaha, det är det här jag får göra i eftermiddag. Men, med 204 handläggare som servar en (eller ja, inte alla servar mig på en gång, men ni fattar) så tog det nog inte mer än ett par minuter innan jag blev framkopplad! Vad skulle sägas om det CSN?! Whatever. Fick snacka med en så trevlig tjej/kvinna, hon tog mitt personnummer, tryckte bort mig och jag fick vänta. När hon kommer tillbaka till luren låter hon nästan lite skamsen på nåt vis när hon meddelar att "du är nolltaxerad" för 2006. Bam. Det är väl eg inte så farligt och absolut inte så konstigt eftersom jag jobbade bara fyra veckor förra sommaren. Jag tjänade ju mina pengar i Norge då. Men iaf. På nåt vis känner jag: Vad har jag bidragit med?! Allt jag skattade bort förra året kommer jag nu få tillbaka i september. Jag har på nåt vis bara snyltat på samhället känns det som. Inte ens det lilla jag skattat får staten behålla. Men jag tackar ju samtidigt och tar emot. Men det känns inte så VUXET!

Ska jag känna skuld och må lite dåligt eller får jag bara vara glad åt de penningarna jag kommer att få tillbaka?

Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig än. Just nu är jag mest sur över att jag inte får tillbaka nåt till midsommar. Å DET känns ju moget...