Nu är det inte långt kvar... Om 25 minuter så går jag till bussen här utanför, åker ned på stan, byter buss, åker vidare, byter buss igen och åker sedan hem. Eller ja. Detta är ju mitt hem, i Uppsala, men jag ska åka Hem. Till mamma och pappa. Undrar när man slutar kalla det för Hemma. När man får egen familj kanske. Jaja, det visar sig. Jag brukar säga "hem" till lägan i Uppis och "hemhem" till Hälsingland. Så nu vet ni vart jag ska nästa gång jag säger att jag ska hem! :)
Jo, annars så sitter jag här och tänker på hur man tänker på för vis. Vilka bilder man spelar upp i sitt huvud beroende på vad man tänker på eller pratar om. Jag och Rebecka pratade igår om hur det känns att leva i ett stökigt hem. Jag flummade fram en beskrivning hur det känns inuti när det är stökigt och rörigt runtomkring en. Och hon förstod! Vi tänkte känslan på samma sätt! Vilket inte är så konstigt när det kommer till oss, men icke desto mindre fascinerande. Jag har små snuttar, alltid likadana, som spelas upp i mitt huvud, igångtriggade av diverse tankar. Som t.ex. när nån säger att dom ska "dra hem", eller "åka hem", eller "sticka dit" eller nåt sånt. Då är det alltid samma bilder som spelas upp i mitt huvud. Jag ser en som sticker... Den är blond... Alltid i samma vinkel... Ja. Det är lurigt det där. Att försöka förklara alltså. Så jag tror jag nöjer mig med det där.
Nu är det bara en kvart tills jag ska gå. Dags att kolla över det sista. Är alla sju par skor med? Check. Alla klänningar och kjolar och linnen? Check. Linser? Check. Laddare av olika slag? Check. Ett glatt humör? Check! Det ska bli gött med S.E.M.E.S.T.E.R. Sanna mina ord.
Puss
2 kommentarer:
Man slutar inte kalla mammas hus hem fast man fått familj kan jag ju meddela :-D
Nu när jag är igång igen tycker jag minsann att det skulle vara på sin plats med en liten pdate från dig också min kära :)
Skicka en kommentar