Nostalgi. Typ.

Säg det inte till nån. Men det verkar faktiskt inte bättre än att jag sitter och bloggar. På arbetstid! Det är ju galen icke-existerande arbetsmoral. Men ändå. Det kom ett så starkt minne till mig. Från en fest när jag gick på gymnasiet. Mia, min kompis, var tillsammans med en kille, Peter. Peter hade ganska många snygga och roliga killkompisar. Och det är en fest som jag speciellt minns och det var den som kom till mig idag. Det var en hemma-hos-fest i en av killarnas färäldrars hus i Ljusdal. Hemma-hos-fester har alltid varit mitt bästa och när den är fylld med najsiga killar så gör det ju inte saken värre... :) Hur som helst. Festen liksom slutade med att jag och två killar spårade ur totalt. Vi hittade en gräsklippare som vi lekte med, gjorde "inbrott" på en uteservering bara för att och sjukade oss något totalt typ hela natten. Jag skrattade så jag grät och livet kunde liksom inte bli bättre. Som alltid så passar uttrycket "ni skulle varit där" bra in här, dels för att jag inte minns allt och därför vore det bra om ni hade varit med så kunde ni nu påminna mig och dels för att sånt där sjukt är svårt att återge. Det blir oftast bara "jaha, sen då?". Jag tänker tillbaka på den där festen och frågar mig om det skulle kunna hända idag?
Nu kom jag på en annan gång! Oxå med Peter. Vi sket i att gå ut, gick på Statoil och kissade på stora toaletten där med två toaletter, en för vuxna och en för barn. Peter fick ta den lilla. Oxå helt sjukt. Ni skulle varit där! Sen köpte vi folköl, samlade in gigantiska löv (för eventuella vidare kisspauser utan tillgång till spolbar toalett) och satte oss på väl utvalt ställe och snackade skit, och pimplade folköl. Skulle det ha kunnat hända idag? Jag frågar mig det för ibland känns det så sjukt trist att vara så här gammal och ha så mycket att fundera på som hör till vuxentråkiga saker. Livet var mycket enklare då, eller...? Alltid samma fråga. Och alltid lika menlöst att fundera på det. Man gör livet till vad man vill att det ska vara, men ibland så är det faktiskt så att it takes two to tango liksom. För att få till en najs husfest, tex, så måste man ha fler som vill göra festen till en sån som dessa fetser kan vara. Man kan inte fylla ett hus med finvinssippande backslicks och piffpiffpryda hoppetossor. Nej. Det går inte då.
Det närmsta man kommer "ungdomens" galna upptåg är Valborg i nutid. Då löper hjärnan amok och man tror man är 15 igen. Och det är galet. Men kanske bara just det, galet. Ibland är det nästan så att man själv önskar att man inte varit där...
Jag vet egentligen inte varför jag valsar på om detta nu. Festen kom till mig och nostalgikänslorna forsade fram. Det är fint med nostalgi tycker jag, men, det är ju ändå så att det är alltid bäst att leva i nuet och kanske ska man bara vårda sina minnen, glädjas åt att man upplevt det man gjort men inse att allt förändras, och att man ska vara glad över det. Vad vet jag.