Idag

Idag var det fantastiskt väder! Jag trodde de skulle snöa och blåsa så när jag slog upp mina grönbruna i morse och såg solen sippra in genom persiennen så kändes det bara så fantastiskt skönt att jag trott fel, att det var lördag och att jag inte hade dagen planerad. Efter lite telfonsnack och tvättning så tog jag på mig ytterkläderna och förvarnade lillebror att det snart var dags att sätta på kaffe och så gick jag. Ut i det underbara vädret. Ut i snön och de 2 minusgraderna som termometern visat. I lurarna sorlade norsk musik. Jag använder musik för att komma i stämning eller förstärka en stämning jag redan är i. Och nåt konstigt med såna här dagar är det. För det som händer dessa dagar är att jag förflyttas tillbaka till Norge-tiden. Mycket är det nog snön som gör det. Första snön gör detta med mig. Jag minns och skrattar åt minnen. Tänker på allt som hände där och på Jon Anders... Och när jag går där och drömmer mig tillbaka och solen skiner på mig så kommer det över mig. Vilken skatt det är att ha massa fina minnen. Att minnas och känna sig glad. När man ser fram emot nåt som ska ske, nåt man ska göra, då vet man ju aldrig hur det minnet ska bli sen liksom. Men de minnen man har. De riskerar man aldrig. Dom finns där och man kan plocka fram dom när som helst och bara må bra. Och det är kanske det livet går ut på. Att skaffa sig massor av fantastiska minnen som man sen kan återuppleva om och om igen... För att visa resten av världen (eller ja, åtminstone de som valde samma stig över Flogsta-ängarna som mig) att jag kände mig så lyckligt skattad så skrev jag ett stort "Hej!" i snön och ritade ett fint hjärta. Detta med förhoppning att någon annan också blir glad och känner kärlek...