Ja herre gud ja. Här sitter jag i Kinsarvik och skriver. Å egentligen vet jag inte vart jag ska börja. Januari i år var sista gången i bloggen. Sedan dess har det hänt så mycket nytt så jag har ingen aning om i vilket hörn det är bäst att börja. Men att få ned det i skrift, det vill jag. Sitter samtidigt nu och chattar med NK. Bara det i sig är ju ett antal blogginlägg... :) 8 månader har vi hängt tillsammans nu. På ett sätt känns det som igår på ett annat inte. Men det är väl så det brukar vara när det känns rätt. För nu är det rätt. Punkt. Å sambo har vi blitt oxå. Ojoj. Livet i sketen studentlya i Floggan är över (eller ja, man ska aldrig säga aldrig, jag har ju sadlat om förut...) och livet på landet i stuga med kamin och fågelbord har tagit vid. Tänk. Jag älskar att planera. Kan planera år i förväg. Det ger mig tillfredsställelse. Trygghet. Och om någon sagt i början av året att jag skulle spendera slutet av året i Sollefteå tillsammans med en kille som jag träffat på Blocket, är tjänstledig och jobbar om vartannat i Norge så skulle jag fnyst "Haha, nej det går inte, för det har jag inte planerat". Men det är nog så. Att de stora grejerna kan man inte planera för. Det som bara är meningen att det ska ske. Livet tror jag det kallas. Det går inte att planera allt och tack för det, annars hade jag aldrig träffat NK.
Det är mycket nytt nu. Nytt boende, nya jobb, ny stad (om man nu kan kalla Sollefteå stad...), ny levnadssituation (från ursingel till sambo), ny bil, nya människor, nya äventyr. Det tar på krafterna att allt hela tiden är nytt. Samtidigt som det är otroligt spännande och berikande och utmanande och roligt! Så är det tufft många gånger. Jag slits ofta mellan att känna att jag vill tillbaka till nåt vant och hemtamt och känslan av att vara så fri, att kunna göra det jag vill, ta dessa chanser och bara njuta! Jag vill bli bättre på att dras mot det sistnämnda även i tuffare tider...
Sammanfattningen av allt är Nytt. Och Kärlek. Det är inte illa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar