Slutspurten!

Nu är det verkligen bara nååågra få dagar kvar här. Beslutet att inte åka tillbaka just hit är redan taget. På söndag lämnar jag Kinsarvik, mest troligtvis for ever. Vi har pratat mycket, jag å Annika, om just detta med att resa till Norge och jobba och vad det gör med en och varför man väljer att göra det. Att det är för att man tjänar så sjuuukt mycket pengar stämmer inte. Visst, jag tjänar bättre här än i Sverige men mycket är det ju för att jag lever snålare och jobbar mer. Jag jobbar inte 6 dagar i veckan hemma. Å bemanningsföretagen är egentligen riktiga tjuvar. Vi får inte så bra betalt som man tror, dom roffar åt sig rätt mycket och avtalen är inte alltid sååå fördelaktiga. Jag menar, hur många norska sjuksköterskor jobbar för bemanningsföretag? Inte många... Men. Varför åker man då? Jo, för att tjäna tid. På kortare tid kan du spara ihop mer pengar än du kan göra hemma. Du har ett startdatum, ett slutdatum och en inställning om att jobba. Pengarna du tjänar kan du sen lägga på det du vill när du kommer hem, tex ledighet. Annika åker två-tre veckor och är sedan ledig två veckor hemma. Å hon verkar gå runt. Och kan lägga på hög. Hon tjänar tid att spendera med barnbarnen. Å det är så jag tror man måste se på det för att förstå varför man gör detta. Det är ett snabbare sätt att spara mer pengar, men pengarna du tjänar är inte femdubbelt så mycket som hemma. Jag kommer åka i sommar. Antagligen 7-8 veckor. Jag ska vara noga med stället jag väljer. Själva jobbet kommer vara som det alltid är; lata norrmän, sjuuuka gamlingar, halvdålig organisation och så, så det spelar kanske mindre roll. Men själva stället. I sommar får det bli en stad. En sommarstad. Med möjlighet att ha lite liv utanför jobbet. Så får det bli. Så måste det bli för att jag måste komma ur svackan jag befinner mig i just nu. Ska jag köra på med planen till hösten så gäller det att jobba på inställningen. Så är det bara.