Gentlemen

Jag vill skriva om Arthur. Arthur är den lite drygt 70-åriga gentleman som jag bor hos. Han har en fru, Wenche som är lite yngre. Arthur är en riktig gentleman. Det var han som mötte mig när jag kom till Nannestad. Han tog i hand, kindpussade, lyfte in väskorna i bilen och öppnade sedan dörren åt mig. Han hade skrivit en kom-ihåg-lista med allt jag behövde veta för att känna mig hemmastadd. Han har skällt på frugan när hon tvättat efter att jag jobbat natt för "då stör hon ju min sömn" (det gjorde hon inte, jag sov som en stock, men ändå). Han är lite bekymrad över att han inte tycker att han gjort nog för mig nu när jag är här. Förra fredagen var jag inbjuden på middag. Då serverade Arthur sherry i fina glas med oliv. Han för sig som en gentleman och han är rakryggad och rolig. Jag gillar Arthur! Om jag hade varit 40 år äldre hade jag tusan gett Wenche en match! Haha! Nu är ju hon en väldigt förtjusande dam så jag hade nog inte lyckats. Men iaf. Jag har nu kommit på att jag ska skaffa mig en gentleman. Jag gillar't!

Jag kom även på att jag vill skriva om Leon. Leon var den försäljaren i Oslo som "lurade" på mig ett nagelkit för hutlöst mycket pengar. Han kommer väl från typ Spanien, pratade engelska, hade de vackraste ögonen och den snyggaste kroppen jag någonsin sett! Han visste hur han skulle säga för att få flickor att känna sig speciella... Jag smälte. Till och med när han kommenterade att jag nog behöver använda lite mer ögoncreme (köpte dock inte den kräm han sålde med guld för 1500 kr...) så tyckte jag att han var ytterst charmerande. Oxå en gentleman. Eller ja, det vet jag ju egentligen inte, men han betedde sig som en (Arthur ÄR en gentleman). Jag ska ha en. Ja ja. Så får det bli.