Nu ni...

... kommer det ett inlägg! Wohooo! Det kommer bli kort. Det kommer bli ointressant. Det kommer handla om den rosa färgen på mig blogg. Ja. Det kommer det att handla om. Jag vill nämligen säga att jag tycker att den är väldigt fin!

Ok. Jag skriver det här för att jag försöker hitta inspirationen till att blogga lite igen. Och då tänkte jag att en ansiktslyftning av bloggen vore ett smart knep. Hmm. Jag vet inte jag. Känner mig ju ganska nöjd med färgen helt klart. Men känner ingen direkt inspiration just nu. Kan ju oxå vara för att jag ska iväg på seminarie typ nu så jag har egentligen inte ens tid med ansiktslyftningar.

Ett inlägg blev det iaf!

Tjipp

Jag lever

Jo, jag gör faktiskt det. Trots att det verkar som att jag dog där i samband med semestern. Men jag är alltså i allra största grad levande. Å andra sidan. Ni få själar som läser denna blogg vet det ju redan. Det är ju inte som att jag har tusentals läsare som sitter och undrar och är oroliga vad som hänt. Ni som läser, ni vet.

Min intention är inte att ge en fullständig update på vad som hänt sen sist. Vi alla vet i stora drag. Jag hade som sagt semester, vilket var otroligt skönt, välbehövligt, överraskande, roligt och relativt soligt. Kom tillbaka till U-a och BMC och jobbade på tills det var dags att börja skolan igen. Sjuksköterska. Nollning igen. "Nej, jag ska nog bara vara med på det viktigaste" Ha, pyttsan! Fyra dagar i rad. Oh my god. Kväll nummer fyra insåg min mage att jag är för gammal för sånt här OCH att jag faktiskt gjort detta en gång förut och sa åt mig att gå hem. Så det gjorde jag. Klokt beslut. Sen började det. Jag försöker fortfarande klura ut hur jag på ett enkelt sätt ska svara på allas "Oj, sjuksköterska! Varför då? Varför vill du inte jobba som biomedicinare?" Vet fortfarade inte hur jag ska svara kort och enkelt. Kanske för att det inte finns nåt kort och enkelt svar. Det är ju inte precis som att jag följt ett infall. Många kanske tror det eftersom jag ville låta beslutet mogna fram inom mig innan jag berättade för alla andra. Innan jag fick "Men nej, det kan du ju inte göra" kastat i ansiktet på mig. Jag behövde känna att beslutet var rätt, för mig, innan jag lät någon annan ha en åsikt och försökt påverka. Någon annan än de jag har gett mandat att ha åsikter vill säga. Och beslutet har visat sig vara helt rätt. På vilket vis är även det svårt även det att förklara. Jag känner nog helt enkelt bara att jag kommer att kunna leva mer autentiskt på detta vis, om jag får låta lite pretto och djupsinnig. Och det skönaste är att jag inte ångrar en sekund att jag gått biomedicin innan! Jag känner att för mig är det på nåt vis en förutsättning för att lyckas inom detta. Jag tror på mig själv och min förmåga, även om jag såååå många gånger under bara denna korta tid känt att shit, jag trodde jag visste men ack så fel det var. Eller rättare sagt, ack så mycket mer det finns. Det är som att en ny värld öppnats för mig och att det ska bli helt otroligt att få kliva in och utmana mig själv och lära och växa och ja, allt. Oj. Nu blev det ganska djupt och lite flummigt, men det är mycket så jag känner. Jag vet hur jag tänker, men det är svårt att förmedla det för orden ger inte känslan rättvisa. Det känns rätt iaf. Rakt av. Påminn mig gärna om det här när jag sitter där och har tentaångest, eller kommer från praktiken och aldrig vill sätta min fot på ett sjukhus igen, eller när jag bara känner att varför i hela helvete skulle jag hoppa på det här för?! Då. Påminn mig då om att det känns rätt, egentligen, och att det kommer att löna sig. På ett vis kommer ju denna blogg att fungera som en påminnelse oxå. Det är bra att komma ihåg.

Annars då? Ja. Vad ska man säga. Mycket är sig likt. Ibland känns det som att jag står still och stampar och får lite smått panik och ibland känns det som att allt rullar på, i en behaglig takt till tonerna av soft musik. Har tvingats att ändra uppfattning om en del saker. Människor och situationer. Vuxit en del. Varit otroligt barnslig. Tänkt på framtiden. Undrat. Ja. Som sagt. Det är som det brukar, till stor del.

Det är tusan ganska skönt att blogga! :)

Puss

I väntans tider

Nu är det inte långt kvar... Om 25 minuter så går jag till bussen här utanför, åker ned på stan, byter buss, åker vidare, byter buss igen och åker sedan hem. Eller ja. Detta är ju mitt hem, i Uppsala, men jag ska åka Hem. Till mamma och pappa. Undrar när man slutar kalla det för Hemma. När man får egen familj kanske. Jaja, det visar sig. Jag brukar säga "hem" till lägan i Uppis och "hemhem" till Hälsingland. Så nu vet ni vart jag ska nästa gång jag säger att jag ska hem! :)
Jo, annars så sitter jag här och tänker på hur man tänker på för vis. Vilka bilder man spelar upp i sitt huvud beroende på vad man tänker på eller pratar om. Jag och Rebecka pratade igår om hur det känns att leva i ett stökigt hem. Jag flummade fram en beskrivning hur det känns inuti när det är stökigt och rörigt runtomkring en. Och hon förstod! Vi tänkte känslan på samma sätt! Vilket inte är så konstigt när det kommer till oss, men icke desto mindre fascinerande. Jag har små snuttar, alltid likadana, som spelas upp i mitt huvud, igångtriggade av diverse tankar. Som t.ex. när nån säger att dom ska "dra hem", eller "åka hem", eller "sticka dit" eller nåt sånt. Då är det alltid samma bilder som spelas upp i mitt huvud. Jag ser en som sticker... Den är blond... Alltid i samma vinkel... Ja. Det är lurigt det där. Att försöka förklara alltså. Så jag tror jag nöjer mig med det där.
Nu är det bara en kvart tills jag ska gå. Dags att kolla över det sista. Är alla sju par skor med? Check. Alla klänningar och kjolar och linnen? Check. Linser? Check. Laddare av olika slag? Check. Ett glatt humör? Check! Det ska bli gött med S.E.M.E.S.T.E.R. Sanna mina ord.
Puss

Update!

Det händer inte så ofta nu. Att jag bloggar alltså. Men här kommer en liten uppdatering! Jag vet ju inte riktigt vilka som läser denna blogg, men ni som gör det, skriv en rad så jag vet vilka ni är. Ja, i alla fall. Det enda jag egentligen tänker ge update på är något som kommer påverka mitt liv på många sätt. Idag tackade jag nämligen ja till platsen på sjuksköterskeprogrammet här i Uppsala. Så i september "börjar jag om" och det känns otroligt spännande! Kändes jättepirrigt att trycka sig fram till antagningsbeskedet (fick det elektroniskt), fast jag visste att jag skulle komma in, och det tar jag som nåt positivt. Att jag blev nervös alltså. Det betyder ju att jag skulle bli väldigt besviken om jag ändå inte skulle komma in, just för att jag blev nervös, vilket i sin tur bara är ytterligare en bekräftelse på att jag valt rätt. Vilket jag redan visste, men det är ändå skönt när magen och hjärnan är på samma linje, vilket ibland inte riktigt händer... Framtiden får utvisa om mina tankar kring detta hela stora beslut kommer att överensstämma med verkligheten... Men å andra sidan är jag ju en stark förespråkare för att man skapar sin egen tillvaro och bara man ger sig tusan på det kan man nog få till i princip vad som helst. Plus att jag menar att allting ordnar sig. Med det i tanken och alla bakom så kommer det nog inte att kunna bli annat än bra!
Nåja. Nu kom jag på att jag måste uppdatera om mina semesterplaner. Jag reser på torsdag eftermiddag hem till Hälsingland och ska då ha två (!) veckors semester(!). Har ju aldrig haft det på sommaren förut och det ska bli så himla skönt! Planen är att komma tillrätta på torsdag och sedan gå ut hårt med heldag i L-dal m Becka och Anna på fredag, sen partaj på lördag (med Stämman), riktiga stämman på söndag och sen utgång m B och A på Järnvägs på söndag. Efter den helgen kommer jag verkligen behöva semester, vilket jag tänker ha sen, ända ut i fingerspetsarna! Bara slappa, sola, bada, rida, fika, påta, sortera, se på TV, läsa bok (åh, Stieg Larsson, snart är jag all din! :)), hälsa på, sitta still, springa runt, gå på Vallen och ja, allt annat som man gör på semestern. Semesterplanen är moa att inte ha så mycket planer. Ekonomin tillåter inte så stora utsvävningar precis, men det är det som ska bli skönt, att låta saker och ting bli lite som de blir.
Ja, det var senaste uppdateringen det!
Nu ska jag sova. Bara två dagar kvar...
Puss!

Ja

[se tidigare inlägg]

Behöver jag säga att det inte blev nån bil...
Inte en enda jävla rad fick jag heller! Skit-bingo.

Sommar

Jag har visst en tendens att låta det gå lite väl lång tid mellan mina blogg-inlägg. Jag vet inte hur jag ska åtgäda detta. Om inte genom att skärpa mig, ta mig i kragen helt enkelt och säga att nej, nu räcker det! Frågan är om det hjälper. Sen sist iaf:

• Jag fick vara modell för en dag i Stockholm. Becka överraskade oss flickor som strax skulle fylla 25 med en dag som modell. Superkul! Inte så kul var det dock att tanten som visade upp korten för oss i slutet av dagen såg till att jag köpte kort. För 1500... Men, jag skulle ju ha ångrat mig om jag inte köpt dom! Eller hur...?
• Jag har fyllt 25 år. Dagen blev sååå mycket bättre än jag vågat hoppas på! Tapetseringen av mitt rum blev klar på morgonen. När jag precis fixat till det sista i rummet på eftermiddagen så kom Nillas och Mea med min present. Nämligen pappa och Evy! Herre gud vad chockad jag blev! Tårarna bara rann och rann och det tog ett bra tag innan jag fick fram nåt vettigt. Helt fantastisk överraskning! Middag sen på Tzatziki, totalt 18 pers. Så god mat och trevligt sällskap! Vilka vänner man har alltså. Fina presenter och ja, allt var bara så bra.
• Ja, Valborg ja. Valborg kom ju före födelsedag. Ja, vad ska man säga. Champagne-galoppen knäckte som vanligt. Men ack så kul jag hade! Tror jag... Haha!
• Skriva, skriva, skriva. Uppsatser. Inte en, utan två har jag lyckats samla på mig. Och ja, hur lyckas man egentligen med det?

Jag vet inte nu på rak arm just så mycket mer som hänt. Har varit hemma i Hälsingland en långhelg vilket var både välbehövligt och trevligt. Nu ska jag ju vara kvar i Uppsala i sommar så jag får se när nästa tripp till skogen blir.
Jag har egentligen ganska mycket tankar och så att skriva om, men vissa kan jag inte skriva om och andra har jag inte lust att skriva om nu. Men det som kännetecknat den senaste perioden i mitt liv är nog faktiskt vänskap. Gammal vänskap, ny vänskap, utvecklad vänskap och till viss del stagnerad vänskap. Jag är lyckligt lottad, så mycket kan jag säga. Men det finns mer att säga, men inte nu. JAg spelar nämligen Bingolotto nu. Ja, jag veet! Men jag gillar faktiskt Bingolotto. Fick en så stark känsla av att jag skulle vinna en bil om jag spelade ikväll. Men. Ja. Inte än i alla fall. Men guld-bingon är kvar. Kanske får jag ringa då. Den som lever få se.
Imorrn blir det skriva, beachvolleyboll och fotboll. Och sol! Det är verkligen sommar nu. Nu ska jag sluta svamla.
Puss

Så mycket

Jaa, jag har så mycket att skriva om, så många funderingar som måste få komma ut och bara så många grejer att informera om. Men, just nu är jag sjukt trött! Kom precis innanför dörren efter en kväll i Stockholm. Annas 25-årskalas har just blivit avklarat. Trevlig tillställning med goda drinkar och mycket folk. Det som tog knäcken på mig dock var att jag behövde kuta (och jag menar verkligen kuta! Tack gode gud att ballerinaskor är inne...) för att hinna med sista tåget till Uppsala. Hann med (tre minuter till godo faktiskt!) men hann inte lösa biljett så resan blev dubbelt så dyr... Gjorde "sällskap" med en kille från bussen till huset som påminde så sjukt mycket om Lillen till sättet! Mamma, du förstår... Jag sa att jag skulle hem, ringa till min pojkvän och sen sova. Allt för att han inte skulle tro att jag blev charmad av hans "jag vill till USA för där finns det jobb/jag har ju varit i militären och därför kan jag inte sluta röka/jag ska byta min tyska identitet mot en amerikansk (han var svensk btw...)... Ja, ni fattar. Han vek av och fattade vinken. Så, nu sitter jag här och skriver bara goja och ska nu ta mig en nattamacka och sen sova, i min säng, i min lägenhet i Uppsala. Gött!
Jaja, puss och sov gott!