Jag vill.

Jag vill faktiskt inte så gärna vara där jag är just nu. Jag vill inte känna mig instängd av negativ energi. Jag vill inte åka en berg-och dalbana heeela tiden. Jag vill inte känna mig styrd av situationen på det här viset. Vad vill jag då? Jo. Jag vill cruisa runt på "Motorvägen" med nylagd asfalt i en snygg cab med starka vackra träd efter kanterna som ger massa energi och skyddar mig. Jag vill spendera tid med mina kära vänner. Jag vill skratta och le. Jag vill planera framtiden med full kraft. Jag vill ha det avslappnat, lugnt och skönt. Jag vill bli fri.

Arbetsmoral?

Jag har ju beskyllt norrmännen för att sakna arbetsmoral förut. På det här stället jag är nu är det sjuuukt många sjuka hela tiden. Varför har dom då så dålig arbetsmoral? Jo. Dom har ingen karensdag. Blir dom sjuk på en helg får de även alla helgtillägg. Dom kan vara sjuka mååånga dagar utan att behöva kontakta läkare. Dom har även rätt att ta ut VAB-dagar utan att anmäla detta till typ Försäkringskassan. Många sätter det alltså i system med att vara "sjuk" eller "VABa"... Å om någon blir sjuk, vi säger på långfredagen med alla OB-tillägg så "hyrs" någon in istället för den. Om oxå den inhyrde blir sjuk så hyrs nästa in. Och ALLA får alla tillägg och allt! Även den vikarien som tackat ja och sedan blev sjuk. Övertid (mer än 35,5 t/v) ger 133% mer i lön. Ja, det är ju tur att de har alla sina oljemiljarder... Men samtidigt så betalar de gaet mycket för typ dagis! Typ 4000 NOK/månad för "full plats". Per barn. Å bil... Ojoj. Massor med avgifter och skit, bara att registrera om en bil på någon annan kostar 5000 kr. Detta har ju inget med arbetsmoral att göra men med tanke på att du kan vara "sjuk" med full lön så kan du ju vila till dig de pengarna...

Gentlemen

Jag vill skriva om Arthur. Arthur är den lite drygt 70-åriga gentleman som jag bor hos. Han har en fru, Wenche som är lite yngre. Arthur är en riktig gentleman. Det var han som mötte mig när jag kom till Nannestad. Han tog i hand, kindpussade, lyfte in väskorna i bilen och öppnade sedan dörren åt mig. Han hade skrivit en kom-ihåg-lista med allt jag behövde veta för att känna mig hemmastadd. Han har skällt på frugan när hon tvättat efter att jag jobbat natt för "då stör hon ju min sömn" (det gjorde hon inte, jag sov som en stock, men ändå). Han är lite bekymrad över att han inte tycker att han gjort nog för mig nu när jag är här. Förra fredagen var jag inbjuden på middag. Då serverade Arthur sherry i fina glas med oliv. Han för sig som en gentleman och han är rakryggad och rolig. Jag gillar Arthur! Om jag hade varit 40 år äldre hade jag tusan gett Wenche en match! Haha! Nu är ju hon en väldigt förtjusande dam så jag hade nog inte lyckats. Men iaf. Jag har nu kommit på att jag ska skaffa mig en gentleman. Jag gillar't!

Jag kom även på att jag vill skriva om Leon. Leon var den försäljaren i Oslo som "lurade" på mig ett nagelkit för hutlöst mycket pengar. Han kommer väl från typ Spanien, pratade engelska, hade de vackraste ögonen och den snyggaste kroppen jag någonsin sett! Han visste hur han skulle säga för att få flickor att känna sig speciella... Jag smälte. Till och med när han kommenterade att jag nog behöver använda lite mer ögoncreme (köpte dock inte den kräm han sålde med guld för 1500 kr...) så tyckte jag att han var ytterst charmerande. Oxå en gentleman. Eller ja, det vet jag ju egentligen inte, men han betedde sig som en (Arthur ÄR en gentleman). Jag ska ha en. Ja ja. Så får det bli.

Wihooo!

Jag har haft en så jäkla bra dag! Drog till Oslo i vår(?)solen. Shopping de luxe (vad mycket roligare det är att handla kläder i M och 38 än i mina gamla storlekar...!), god mat, sol, operahus, Karl Johan, väääärldens vackraste kille (som sålde på mig svindyra nagelgrejer... Men det var han värd! Å jag oxå), glada människor, slottet, solglajjor å musik i lurarna. Kan det bli bättre?! Jo, det kunde det visst. Min fiina vän H kommer nog till Oslo nästa helg för tjejsnack å drinkar! Alltså, jag har det jäfligt bra jag egentligen! Så skönt med en bra dag efter alla som varit så tveksamma... Dagar som varit bra bara lite på en höft... Eller på villkor liksom. Gött med en på riktigt bra dag. En dag av mig. Just nu är jag happy. Göttans!

Bloggen!

Jag älskar att jag har en blogg! Även om jag inte skriver så rysligt ofta (har ju dock blivit lite oftare på senare tid!) så har jag ju skrivit i nåt år nu. Det är så roligt att knappa sig bakåt å läsa vad som rörde sig i huvudet för, vad som känns som en, evighet sedan. Så kul att ha kvar! Dock får jag lite ångest... Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Som att jag blir less och bara sååå trött på mig själv när jag läser vissa inlägg. Att där jag står nu gör att jag liksom inte riktigt klarar av att läsa allt. Som att det kryper inuti. Som att jag vill att allt ska vara som det står. Inget annat. Bara det. Enkelt, svart på vitt. Och samtidigt så undrar jag, var det så? Vad är då isf detta? Jag blir liksom inte klok på det. En klok man sa en gång att jag är en Drottning som behöver en Magiker. Jag tror verkligen på det nu...

Prövning

Ibland ser man verkligen inte prövningen förrän den är över sedan länge. Det sista året har varit Prövningarnas år. Det sista halvåret har varit extremt. Märker jag nu. När man är mitt uppi det så syns den inte alls så tydligt. Finns det även en tendens till att vifta bort, trycka undan och vägra inse så drabbar den en till slut med full kraft när man inte kan stå mot mer. Vad skulle då ha varit annorlunda om allt hade varit annorlunda? Ingenting. Varför? Jo, för inget är annorlunda. Det är som det är. Och det gäller nu att fylla på verktygslådan med de nyförvärvade redskapen. Och att blicka framåt.

Kommer att tänka på två grejer, ett citat och ett egentillverkat ordspråk! Citatet låter:
When life puts you in tough situations, don't say why me? Just say try me!
Ett riktigt bra pepp-citat som är bara helt klockrent.

Det andra, ordspråket, lyder:
Man måste smaka spenat för att inse att glass är gott.
Det är mitt helt egna. Man måste kanske smaka på det (haha, vitsigt) för att det ska riktigt smälta in (haha igen, I'm on fire!), men när det satt sig ordentligt så sitter det verkligen som en smäck. Och shit så det passar bra i mitt liv nu...

Dags igen

Detta kan bli en aningens kryptiskt inlägg, men bloggen är ju min och jag gör som jag vill. Det har blivit mitt nya motto; Göra. Som. Jag. Vill. Känna att jag får det. Känna att det jag vill, tycker, känner är rätt. För mig. Inget mer göra våld på mig själv. Ta mig själv på allvar. Det har varit dåligt med sånt på sista tiden... Nu är det andra bullar.

Jag åker tillbaka till Norge. INTE till Kinsarvik, hell noooo. Nu blir det Oslo-regionen, normal norska, nära till pulsen, tonårskompishäng, nytt och spännande. 3 veckor blir det. Sen. Hem. Packa ur. Flytta. Jobba HIA. Semester. Jobba Stavanger. Flytta till Umeå. Det rör på sig kan man säga. 2012 har hittills bjudit på mycket och än en gång står jag i början av ett år och inte har en aning om vart det kommer sluta. Det är spännande. Ett äventyr.