What doesn't kill you makes you stronger

Jag sitter och läser gamla chattar på g-talk... Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det annat med än att jag blir ARG. Å ledsen. Att jag gjorde så mot mig själv. Att nån gjorde så mot mig. Att jag stod ut. Det jag befinner mig i nu är så TOTALT raka motsatsen till hur det var då. Jag kanske skriver kryptiskt men det känns liksom bättre det. Mitt ordspråk om att smaka spenat är verkligen sant. Nu käkar jag glass! Jag lovar härmed mig själv att jag aldrig ska hamna i nåt sånt där en gång till. Å jag ska säga till alla mina vänner och min familj att de måste säga till om de ser varningstecken. Å jag ska lyssna. Usch. En del av mig vill skälla och skrika och kräva förklaring och ursäkt. En annan del skiter i det där nu. Just nu känns skrik-å skälldelen som den dominerande... Jag läser även gamla inlägg på bloggen och på ett sätt så förstår jag inte vad jag själv skrivit. Att allt var så bra. Att jag var glad å lycklig å livet bestod av kärlek. Men visst, det fanns absolut stunder där det var bra. Då jag mådde bra och det var fint. Men det var liksom inte på mina villkor... Jag är glad för erfarenheten. Den har verkligen lärt mig att sätta högre pris på mig själv. Att jag oxå har rätt att må bra och få ha det bra. På samma villkor. Som sagt, det rör sig om ljusår i skillnad mellan det som var och det som är. På massor av sätt. Glädjen i ögonen som är uppriktig och så otroligt kärkeksfull. Det är den stora skillnaden. Och kanske det som gör hela skillnaden.

I lööööv

Jag har haft en riktigt trevlig dag idag! Stavanger visar sig från sin bästa (?) sida och bjuder på sol å någorlunda värme. Idag har jag utforskat staden lite. Alltså. Jag älskar att vara en smygturist! Gick in på en bokhandeln och hittade mig en fiiiin stadskarta. Jag älskar stadskartor! Å med tanke på mitt jobb så kommer den att bli en ständig följeslagare i bilen. Satt uppe vid ett torn bland alla riktiga turister och läste bok i typ 2 timmar. Så himla härligt! Jag äääälskar sol å läsning! Innan dess hade jag fyndat ett par finfina pumstygskor på 70%-ig rea. Jag älskar rea! Stavanger är verkligen en härlig stad, att det jag hittills sett. Hamnen mitt i stan, stora öppna ytor, parker och gamla kyrkor, små plaskdammar, massor med affärer och det bästa av allt; typ alla gator är som små kullerstensgränder! Tänk Gamla stan i Sthlm, tänk gränden ovantför Tzatziki i Uppla. Så är typ hela stadskärnan i Stavanger. Jag fullkomligen äääälskar kullerstensgrändsgator! När jag kom hem gjorde kag mig en rysligt god sallad å efter det har jag videoskypat med F. Jag älskar att tekniken kan få oss att känna sig nära när man är långt borta! Nu ska jag börja på en ny bok, ta en tupplur å planen för kvällen är en promenad innan sängdags. Imorrn jobbar jag mitt första pass då jag går själv å det ska bli spännande. Och med den nyinköpta kartan och en GPS så ska jag nog hitta fram till alla gamlingar som behöver hjälp. Jag diggar hemtjänsten. Detta kommer bli en bra sommar!

Framme i Stavanger

Nu är jag framme i Stavanger. Har inte varit i stan i mer än typ 18 timmar men har redan hunnit bo på vandrarhem, fått tillgång till mitt permanenta boende, jobbat ett dagpass, gått vilse, åkt buss å taxi, träffat trevligt folk och ätit knäckemacka. Allt på bara 4 timmars sömn. Så nu är jag slut som artist. Nu väntar en välförtjänt eftermiddagstupplur innan jag ska lokalisera en mataffär. på återseende!

Gäst från det förflutna

Jo just det. Jag har träffat på en människa från det Förflutna som ändå varit högst aktuell de senaste dagarna. Hur skumt är inte det?! Har typ knappt tänkt på denna männsika under lång tid, å så seglar saker och ting upp den sista tiden och så helt plötsligt... Är han där. Mycket skumt. MYCKET. Det är så att jag nästan tänker att "vad ska detta betyda?". Att det finns nån mening liksom. Att det ska fungera som en påminnelse. Eller ge perspektiv. Vet inte än. Men skumt är det!

Nya tider. Igen.

Jag jobbar nu min sista natt på HIA. Det känns konstigt. Det är sorgligt. Men oundvikligt. För att komma till nästa punkt måste man lämna den föregående. Det har varit två intensiva månader här nere i Uppsala. Spännande, slitsamma, omtumlande, härliga, kärleksfulla. You name it. Jag är glad över så mycket. Över stöd och värme främst. Tänk vilka fantastiska människor jag har runt mig! Jag har sagt det förut men det är helt klart värt att nämnas igen. Och igen. Och igen. Nu börjar en ny tid. Med mycket ovisshet, och det är nåt jag inte är van vid. Men det känns ändå bra på många sätt. Jag ska ge mig själv tid. Tid att läkas och tid att komma fram till vad jag vill. Egentligen. Det ser jag fram emot! Livet alltså. Livet.

Time will tell

Jag är rädd att förlora det jag börjat uppnå. Att tappa bort mig själv igen. En del av mig tror verkligen inte att det kommer hända, men det hände förut och då trodde jag det inte heller. Jag har mött nåt nytt när jag trodde jag skulle vara ensam. Nåt nytt på så många sätt. Och så är det nog. Att endast tiden kan utvisa vad som kommer ske.

Det går bra nu kompis, det går bra nu

Wihoo! Jag känner mig just nu så himla glad! Jag är så glad över att jag är glad. Pratade med min vän H idag. En av alla fina människor jag har i mitt liv (jag jag sagt hur lyckligt lottad jag är vad gäller fina vänner??!!!). Jag uppdaterade om allt som hänt det senaste typ året (jo, jag har ju som inte pratat med så många om så mycket...) och det som hänt alldeles nu på slutet. Och hon påminde mig då om vem jag är. Hur hon ser mig och det var så skönt. För den hon ser, den hon känner mig som är den jag trodde jag tappat bort men nu börjar hitta igen. Och det är en fantastisk känsla. Jag var rätt lost där ett tag. Så lost att jag började fundera på om jag egentligen inte är en ganska mörk, dyster person med mycket sorg i mig. För det var så jag kände mig. Men. Jag är inte sån! :) Jag befann mig bara på fel plats vid fel tidpunkt eller hur jag ska förklara. Jag är så glad. Så glad att jag är glad, glad glad glad! Det är gött att vara glad! Och gladast är jag nog över att jag har människor som kan påminna mig om hur jag är. Och att jag känner att det är rätt. Och att jag ska på roligheter på torsdag... :)