Bra och dåliga dagar

Jag har haft en hel del Dåliga Dagar på sistone. Dagar då allt som kan gå fel oxå går fel. Murphys lag, det är väl så den lyder...? Inte så att det händer helt fantastiskt dåliga saker utan bara mer som att när man precis ska ta tag i dörrhandtaget till hissen så, bye bye, där for den iväg. När man sitter i tvättstugan och väntar på att två maskiner ska bli lediga så man kan lägga i sina två maskiner och under centrifugeringen så kommer det in nån pelle-jöns som bestämt sig för att tvätta på exakt samma tid som mig och därför måste få en av maskinerna. (Ok, detta kanske kräver lite förklaring. Vi har inget bokningsystem i mitt hus. Tvättstugan är alltid öppen och vi har många maskiner och det som anammas är det typiskt svenska kösystemet. Så om du vill tvätta två maskiner och det finns två maskiner lediga och vi är två i tvättstugan kan man inte lägga beslag på båda på en gång, utan måste "ge" den ena till den andra som oxå vill tvätta. Mkt frustrerande) När man ska göra pannkakor och märker när man ska knäcka i äggen att ett av dom har krossats i paketet och man då blir ett-ägg-kort. När kläderna helt plötsligt har blivit för små och allt bara skaver. När det är 20 grader kallt och man måste cykla. När det inte finns nåt, what so ever, som är värt att se på TV och det enda man vill göra är att ligga och zappa. Är man dessutom hormonellt i fel tid av månaden när de inträffar så är de helt enkelt grönjävliga! Det ska ofta till mer än ett krossat ägg för att en dag ska klassas som dålig, men det är ju så med olyckor (jag gör om det till "otur"), de kommer sällan ensamma...
Så, nu till de Bra Dagarna. Min mamma har haft en sån idag. När allt bara går ens väg. När hela världen ler mot en och hälsar en välkommen in. Det är såna dagar då man hittar en femtilapp i en gammal jacka. När man får en helt oväntad komplimang. När hissen finns nere när man kommer in i huset och är jättekissnödig. (Ok, jag kissar inte i hissen, ville bara klargöra det) När man vaknar på rätt sida, känner sig utvilad och dessutom inte möts av ett spöke när man ser sig i spegeln. Men det bästa av allt, det räcker allt som oftast med en liten bra grej för att hela dagen ska klassas som bra!

Jaha

Innan jag började med den här bloggen så hade jag så många uppslag för blogg-inlägg så gud vet vad. Men när jag sedan fixade till den så var det som att all fantasi och alla uppslag bara försvann. Undra om detta tillhör det allmänt välkända fenomenet att det ibland är roligare innan saker händer än efter, eller till och med under. Att tanken på att göra en blogg, att skriva allt det här smarta jag har i mitt huvud var mycket mer givande än att verkligen ha bloggen sen. Det blir som lite utav ett antiklimax. Jag tycker mig känna igen detta drag från en hel del situationer i det vardagliga livet. Just nu kommer jag inte på en enda, men jag vet att det brukar vara så. Eller jo! Nu kom jag på ett exempel. Jag var ju på en blind-date i förra veckan. Jag skulle träffa en kille, och träffade oxå, för att gå på salsakurs och dricka öl. Jag var så uppspelt i hur lång tid som helst innan och livet var spännande. Men sen, efteråt. Ja, vi hade trevligt och salsa är sååå kul att dansa, men eftersom det inte var en riktig date-date så tog ju liksom allt det spännande slut i och med att kvällen tog slut. Antiklimax. Det som var så spännande innan är nu bara en grej att lägga till mitt CV...
Sen tror jag allt detta med bloggen kan ha att göra med en liten grad av prestationsångest. Uppslagen finns fortfarande kvar nånstans där i huvudet men dom vill liksom inte riktigt komma ut eftersom att plita ned dom kräver så mycket mer med avseende på t.ex. fantasi än att bara tänka på dom. Så, hur ska jag nu komma mig igenom detta? Kanske är det bara så att det gäller att ta tjuren vid hornen och bara skriva, skita i om det blir speciellt begripligt, roligt, intressant eller nåt annat. Skriva bara för att det är kul att skriva. Eller så skiter jag i den här bloggen! Men det sistnämnda är ju egentligen inget alternativ.

Nej, jag kommer att fortsätta.

En lista!

Tänkte att jag skulle skriva nåt finurligt, men fantasin tryter och det får bli en lista istället! Vilket inte är det sämsta förstås.

A is for age: 24 år i några månader till och alldeles lagom!

B is for booze of choice: Öl, cider, White Russian, Baileys

C is for career: Inte än men det kommer, det kommer! Förhoppningsvis ska jag komma på inom vad alldeles snart...

D is for your dad's name: Mats (om man uppreper det fort för sig själv snabbt så låter det som nåt man kan säga som typ prosit, jättekul)

E is for essential items to bring to a party: Ett glatt humör (det är ju faktiskt så sant så sant), läppsulla av nåt slag (är tokberoende)

F is for favourite song at the moment: The drugs don´t work med Ben Harper (det är rösten som gör det...)

G is for favourite game: Rappakalja (men det spelar stor roll vilka man spelar med...! Mina bröder + mamma + Hanna är perfekt sällskap!)

H is for home town: Town och town. Jag vet inte om man kan kalla Svågadalen för town... ;) Hudik känns också eg lite fel… Äh, jag säger Stråsjö!

I is for instruments you play: Saxofon, in real life. Piano och gitarr i mina drömmar

J is for jam or jelly you like: Jordgubbssylt

K is for kids: Ja, nån gång så

L is for living arrangements: Bor ensam på mina 19 kvm i Flogsta och jag trivs super!

M is for mother's name: Maria

N. There is no.

O is for overnight hospital stays: Japp, dels när jag bröt lillfingret och vägrade ta bedövningsspruta och sen efter en inte så lyckad fylla i början på min universitetstid... Sju stygn i skallen…

P is for phobias: Höjder och kryp i alla dess former. El krypen är kanske eg ingen fobi utan mest en ren och skär avsky

Q is for quotes you like: ”20 000 kr om året! ... Det är fan en krona om dagen!” Linus my man!

R is for relationship that lasted the longest: Ojoj, vänta jag måste räkna... ojoj. Jaha, tio månader! Hehe! Shit... Undrar om jag är lite tragisk...

S is for sartorial style: Klädstil... Ja, avslappnat skulle jag säga. Gillar eg inte kläder som sitter åt…

T is for time you wake up: Vid halv åtta-kvart i åtta. Mkt lagom tid för uppstigning!

U is for underwear: Jo tack

V is for vegetables you love: Älskar var väl och ta i, men gurka, tomat och soltorkade tomater (det räknas!) är ju inte så dumma

W is for weekend plans: Helgen börjar med Neuro-pub på fredag efter "jobbet". Brukar alltid vara trevligt! :) Sen på lördag gäller det att skriva uppsats på dagen, eventuellt kommer Talåla till mig (!) och på kvällen är det inflyttningspartaj hos Ulle, wihii! Söndagen skall spenderas framför datorn... Förhoppningsvis hinner jag med en hel del telefonsamtal och eventuellt en fika av nåt slag.

X is for x-rays you've had: Lillfingerhistorien, tandläkarröntgen. Vet inte om det togs nån röntgen den där gången i fyllan…

Y is for yummy food you make: Min kyckling-grej med bacon och ädelost är faktiskt superduper. Och min broccolipaj... Sen är jag även grönjävlig på pannkakor, Marlene-style!

Z is for zodiac sign: Oxen. Kanske så mycket oxe man kan vara.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Eftersom jag inte skickar denna till nån utan den ligger på min blogg får vem som helst som läser kopiera och skicka till vem dom vill!

Ä är för din älsklingstrend: Det inte så åtsittande modet som är just nu gillar jag skarpt.

Ö är för en önskan just nu: Önskan nu och för alltid; att min familj får vara frisk och lycklig! Just nu skulle mer energi och motivation vara på sin plats. Och att tvätten går ned och tvättar sig själv...

Uppdatering

Ja, det var ju ett tag sen sist nu så det är väl på tiden att jag levererar. Det värsta är att det händer inte speciellt mycket i mitt liv just nu. Eller, det händer väl kanske en hel del men inget som är värt att tala om liksom. Jag skriver uppsats. Det är iaf meningen att jag ska göra det, just nu går det lite trögt... Jag var till fjälls förra helgen, vilket var väldigt trevligt! Jag kom på att vem behöver snowboard när man har ett par riktigt hala stövlar! 65 m! Jag säger då det. Herregud. Jag har inte så många niciga bilder därifrån men kanske lägger in några vid tillfälle, när jag hamstrat från andra. Drog till Sthlm i lördags för att shoppa lite. Hmmm... Mer då? Jo, jag har varit kattvakt hela helgen! Åt Saga. Jag gillar ju djur, det gör jag. Men jag kanske inte är den som gosar ihjäl djuren. Men jag och Saga hade det trevligt ändå. Vi snackade och umgicks, på ett väldigt vuxet och avslappnat sätt. Jag fick bada skumbad TVÅ gånger i helgen oxå! Det kom liksom med kattvaktandet.
Shit, det händer verkligen inte speciellt mycket!
Jag har dock tänkt en hel del på rätt jobbiga saker den senaste tiden. På svek och ärlighet, på att saker och ting inte alls är som man trodde att de var. Och att det gör så himla ont att inse. Ibland suger det verkligen att komma till insikt med saker och ting.
Idag har för övrigt varit en ganska sugig dag. Började faktiskt redan igår då mitt tangentbord kom på att det tyckte det skulle vara kul att leka lite med statisk elektricitet... I morse funkade det dock igen... Schizo. Men iaf, i samma veva som tangentbordet bestämde sig för att mucka så kom min baslåda på att det skulle vara skoj om den började spela radio utan att nånting var igångsatt. Lite kusligt faktiskt. Och den har inte återhämtat sig idag. Tur att jag har kvar mina gamla högtalare. Innan jag somnade igår så kom jag även på att jag glömt cykeln hos brorsan och därför fick jag mig en ganska så kall promme till skolan i morse... Sen bara labbande och labbande och ingen riktig lunch och inga fina stövlar att köpa och inte... Ja, ni fattar. Ingen bra dag. I morgon måste bli bättre. I morgon ska jag bowla. Eller ja, jag ska väl dricka en öl och kolla på, men det är nog det jag behöver. I morgon kommer jag även få veta om jag ska få gå på blind date...! Hehe! Tusan så kul det skulle vara!
Nej, detta blev ett inte så kuligt inlägg, men det struntar jag i nu. Jag ska laga mat och sen ska jag nog få se på Kalle och Chokladfabriken, om jag är snäll. Och det är jag faktiskt.

Island

Det blåser. Det blåser så man tror man är på Island. Island ja... Jag vill lägga in en bild därifrån, min favoritbild. Faktiskt en av mina favvobilder alla kategorier. Just nu, en bild från Island. Känner mig trött, vilket inte är så konstigt med tanke på att klockan snart är tolv på natten, men oxå trött i huvudet och då vill jag drömma mig bort. Blåsten gör att det blir till Island. Därav bilden. Så, nu blev det liksom utrett.

Nu!

Här ska göras ett seriöst försök att få in lite bilder i min blogg (detta på begäran)! Men vilka ska jag då välja? funderade jag på. Jag kom fram till att jag ska slänga upp lite bilder från julen! Mkt lämpligt.
Så, här kommer dom:




























































Ja, på första kortet ses min käre far Mats och hans käre far, tillika min farfar, Hilding. Vi ser även ett kort på pappas sambo Evy i färd med att ställa iordning jul-lunchen. Sedan följer två kort med den gemensamma nämnaren Syskon. Därefter ett kort på min söta lilla Mamsa-slamsa. Och som avslutning ses bevis på att man trots sjukfrånvaro kan få till en riktigt trevlig nyårsafton. Man har ju aldrig roligare än man gör sig!

Ja, det gick ju ganska så bra det här! :)

Att lära eller icke lära

Snart är jag klar. Fyra års slit börjar lida mot sitt slut. Känns lite overkligt på många sätt och vis. Bara det faktum att det var snart FEM år sedan jag flyttade ned hit till Uppsala känns som ett skämt. Var det inte igår? Att summera hela min tid här i Uppsala är alldeles för tidigt för att göra och detta inlägg skall heller inte handla om det, utan om att lära sig.
Jag har ju lärt mig massor, det vet jag ju, bara det att det känns som att jag inte vet mer om mitt område än någon annan. Det fenomenet tror jag att många känner igen sig i när man pluggat flera år på universitet el på högskola, man tappar på ett vis perspektivet och glömmer bort att det fanns en tid när man inte visste det man vet idag. Jaja, jag tror ni förstår.
Men det som är mer fascinerande än allt det jag lärt mig är det jag INTE har lärt mig. Och när jag sitter här och sliter mitt hår över denna C-uppsats så blir detta så extra tydligt för mig. Jag VET att jag skjuter upp saker och ting tills jag har kniven på strupen och då tvingas jobba dag och natt (eller ja...) för att få klart allt i tid eller hinna läsa igenom allt innan en tenta, men jag har fortfarande INTE lärt mig att jag inte mår bra av det här, att jag lär mig bättre om jag tar saker och ting lite pö om pö och att i alla dessa situationer så ifrågasätter jag mitt studieval och får en liten livskris. Det borde vara så enkelt. Det finns ett problem, lösningen är tydlig, arbeta efter det. Men nej. Icke. Jag vet att det finns massor av människor som fungerar exakt på samma sätt, men det hjälper liksom inte mig, nu. Det är fantastiskt vad man kan låta bli att lära sig vissa saker alltså...