Det går bra nu kompis, det går bra nu

Wihoo! Jag känner mig just nu så himla glad! Jag är så glad över att jag är glad. Pratade med min vän H idag. En av alla fina människor jag har i mitt liv (jag jag sagt hur lyckligt lottad jag är vad gäller fina vänner??!!!). Jag uppdaterade om allt som hänt det senaste typ året (jo, jag har ju som inte pratat med så många om så mycket...) och det som hänt alldeles nu på slutet. Och hon påminde mig då om vem jag är. Hur hon ser mig och det var så skönt. För den hon ser, den hon känner mig som är den jag trodde jag tappat bort men nu börjar hitta igen. Och det är en fantastisk känsla. Jag var rätt lost där ett tag. Så lost att jag började fundera på om jag egentligen inte är en ganska mörk, dyster person med mycket sorg i mig. För det var så jag kände mig. Men. Jag är inte sån! :) Jag befann mig bara på fel plats vid fel tidpunkt eller hur jag ska förklara. Jag är så glad. Så glad att jag är glad, glad glad glad! Det är gött att vara glad! Och gladast är jag nog över att jag har människor som kan påminna mig om hur jag är. Och att jag känner att det är rätt. Och att jag ska på roligheter på torsdag... :)

Love is all you need

Jag skulle vilja skriva om så mycket just nu. Om vänner och icke-vänner. Om saker som lagts till handlingarna. Om insikter. Verkligen om insikter. En insikt kan jag skriva rakt av, för den kräver inte så mycket förklaring: det finns ingen garanti för att folk beter sig som folk bara för att de är vuxna. Att vara vuxen är ingen garanti för förnuft. Jag skulle vilja skriva om livet. Livet. Hur härligt det är att Leva. Inte för att allt hela tiden är härligt rosenrött. Nej, tvärtom, det är härligt att Leva just därför. Jag skulle vilja skriva om de som flyttat ur ens hjärta. De som aldrig flyttat in. Men flest spaltmeter skulle jag egentligen vilja skriva om de som bor permanent i mitt hjärta. Om alla de som har varsitt rum där inne. Om hur de verkligen fyller sitt rum med värme och kärlek och som har livslånga kontrakt. Det är det det handlar om. Att fylla sitt hjärta med kärlek. Allt det skulle jag vilja skriva om. Men just nu nöjer jag mig med detta.

The best things in life aren't things

Jag rivstartade slutspurten på HIA med att jobba 5 dagar i sträck varav en innehöll ett dubbelpass. Och det var sååå kul! Faktiskt. Skitkul! Det är gött att vara tillbaka i ett sammanhang där allt är känt. Jag har inte insett hur mycket det skulle komma att betyda. Detta blir verkligen en välbehövlig paus som jag ska njuta av så mycket som jag bara kan. Jag ångrar inte beslutet att gå vidare efter dessa två månader, det är rätt, och jag inser verkligen hur mycket jag kommer att ta med mig. Snart har jag varit färdig syrra i 2 år (shit pommes frites vad fort det gått!!!) och jag börjar nu först känna att jag börjar få grepp om detta. Fullärd blir man ALDRIG, vilket är en enorm fördel med mitt jobb, jag som alltid vill utvecklas, men jag kan se att jag lärt mig saker som endast går att lära genom erfarenhet och det är häftigt.

Jag känner mig lugnare nu. Jag har som tagit små beslut, med hjälp av fantastiska vänner, som gör att stressnivån i mig själv sänkts mycket mycket... Jag fortsätter resan med att fokusera på vad som känns rätt för mig och det är så gött! Jag tänker rätt och får belöningen i form av frid i själen.

Och nu då? Jo, den grova planen för framtiden är rätt soft! Nu två månaders jobb på HIA, två måndader där jag ska krama ur det sista och det bästa av att vara på en riktigt bra avdelning, med bra folk och intressanta patienter. Å under tiden bor jag här ute i Vreta med M och N och det känns så himla soft och bra! Sen blir det semester i 3 veckor, varav en ska spenderas utomlands med min älskade vän I. Sen drar jag till Stavanger. Jag ser fram emot sommaren! Visst, det blir nytt igen, men jag har valt det själv, det är ändå sommar och jag ska göra allt för att den ska bli så najs som möjligt. Sen kommer jag hem. Å efter ca en vecka hemma drar jag å galna C till Barcelona i 6 dagar! Ska bli fantastiskt härligt! Å sen blir det antagligen flytt till... Ja. Umeå är det som hägrar just nu. Å skola. Å där på höstkanten ska jag springa Tjurruset i Sthlm... Exakt HUR jag tänkte när jag bokade in mig på det vet jag inte riktigt, men det ska iaf bli min motovation till att motionera ordentligt fr.o.m nu fram till dess. Idag var jag ute på premiärturen! Så jag har massor att glädjas över och se fram emot och om det dyker upp smolk på vägen så tar jag mig igenom det med kraft och energi. Livet är ett äventyr! Å jag är glad just nu. :)

Nu.

Nu är det klart. Sista inlägget handlade om var jag inte vill och var jag vill vara. Nu är där jag inte vill vara lämnat. Å där jag vill vara börjar ta form. Nu är bara resten av livet kvar.

Jag vill.

Jag vill faktiskt inte så gärna vara där jag är just nu. Jag vill inte känna mig instängd av negativ energi. Jag vill inte åka en berg-och dalbana heeela tiden. Jag vill inte känna mig styrd av situationen på det här viset. Vad vill jag då? Jo. Jag vill cruisa runt på "Motorvägen" med nylagd asfalt i en snygg cab med starka vackra träd efter kanterna som ger massa energi och skyddar mig. Jag vill spendera tid med mina kära vänner. Jag vill skratta och le. Jag vill planera framtiden med full kraft. Jag vill ha det avslappnat, lugnt och skönt. Jag vill bli fri.

Arbetsmoral?

Jag har ju beskyllt norrmännen för att sakna arbetsmoral förut. På det här stället jag är nu är det sjuuukt många sjuka hela tiden. Varför har dom då så dålig arbetsmoral? Jo. Dom har ingen karensdag. Blir dom sjuk på en helg får de även alla helgtillägg. Dom kan vara sjuka mååånga dagar utan att behöva kontakta läkare. Dom har även rätt att ta ut VAB-dagar utan att anmäla detta till typ Försäkringskassan. Många sätter det alltså i system med att vara "sjuk" eller "VABa"... Å om någon blir sjuk, vi säger på långfredagen med alla OB-tillägg så "hyrs" någon in istället för den. Om oxå den inhyrde blir sjuk så hyrs nästa in. Och ALLA får alla tillägg och allt! Även den vikarien som tackat ja och sedan blev sjuk. Övertid (mer än 35,5 t/v) ger 133% mer i lön. Ja, det är ju tur att de har alla sina oljemiljarder... Men samtidigt så betalar de gaet mycket för typ dagis! Typ 4000 NOK/månad för "full plats". Per barn. Å bil... Ojoj. Massor med avgifter och skit, bara att registrera om en bil på någon annan kostar 5000 kr. Detta har ju inget med arbetsmoral att göra men med tanke på att du kan vara "sjuk" med full lön så kan du ju vila till dig de pengarna...

Gentlemen

Jag vill skriva om Arthur. Arthur är den lite drygt 70-åriga gentleman som jag bor hos. Han har en fru, Wenche som är lite yngre. Arthur är en riktig gentleman. Det var han som mötte mig när jag kom till Nannestad. Han tog i hand, kindpussade, lyfte in väskorna i bilen och öppnade sedan dörren åt mig. Han hade skrivit en kom-ihåg-lista med allt jag behövde veta för att känna mig hemmastadd. Han har skällt på frugan när hon tvättat efter att jag jobbat natt för "då stör hon ju min sömn" (det gjorde hon inte, jag sov som en stock, men ändå). Han är lite bekymrad över att han inte tycker att han gjort nog för mig nu när jag är här. Förra fredagen var jag inbjuden på middag. Då serverade Arthur sherry i fina glas med oliv. Han för sig som en gentleman och han är rakryggad och rolig. Jag gillar Arthur! Om jag hade varit 40 år äldre hade jag tusan gett Wenche en match! Haha! Nu är ju hon en väldigt förtjusande dam så jag hade nog inte lyckats. Men iaf. Jag har nu kommit på att jag ska skaffa mig en gentleman. Jag gillar't!

Jag kom även på att jag vill skriva om Leon. Leon var den försäljaren i Oslo som "lurade" på mig ett nagelkit för hutlöst mycket pengar. Han kommer väl från typ Spanien, pratade engelska, hade de vackraste ögonen och den snyggaste kroppen jag någonsin sett! Han visste hur han skulle säga för att få flickor att känna sig speciella... Jag smälte. Till och med när han kommenterade att jag nog behöver använda lite mer ögoncreme (köpte dock inte den kräm han sålde med guld för 1500 kr...) så tyckte jag att han var ytterst charmerande. Oxå en gentleman. Eller ja, det vet jag ju egentligen inte, men han betedde sig som en (Arthur ÄR en gentleman). Jag ska ha en. Ja ja. Så får det bli.