Killer-Marleeen

Jag har blivit invaderad. Och det är inte nådigt heller. Minns att det hände en gång förra sommaren oxå. Trodde det var en gång och aldrig mer. Men tusan bananers vad tji jag fick! För nu är dom här igen... Jag kallar det hela för The Return of the Killer Drosophilas! På svenska och utan nördspråk så kan man säga att de förbannade Bananflugorna är tillbaka. Det har varit några få som flugit runt här hemma som jag inte lagt så mycket vikt vid. Men igår. Då sa det bara kabooom! En hel jävla armé! Först fick jag helpanik. Jag ogillar sånt som flyger och är smått. Jag försökte slå dom jävlarna men dom satte sig på svåråtkomliga ställen såsom hörn och annat skit. Kände hur hela jag fylldes av en bottenlös ilska. Men då! Mitt i den värsta striden och då jag precis kände att nu var det dags att vifta med vita flaggan så tornade den upp sig. Fönsterputsen! Där stod den i all sin prakt. Och jag slängde mig över mitt nyfunna vapen, mitt sista hopp. Jag riktade pipen och tryckte av. Och PANG! Dom föll som furor! Jag sprutade, dom fastnade och jag kunde svepa med papper fort som fan, spola ned och vips så var dom borta. Ja, åtminstone de jävlarna jag fick. För nu ska jag berätta en sak. Bananflugor används flitigt i genetikforskningen och nu tror jag att dom kommit på ett sätt att skynda på evolutionen och hela grejen med Survival of the fittest. För dom kommer undan. Nästan hela tiden. Trots mitt effektiva vapen. Och dom är tusenmiljontals! Ja. Jag vet då inte jag. Hela kvällen igår gillrade jag fällor med vapnet ständigt redo och idag har jag testat nya recept. Men det går segt. Kampen är tröttsam och idag rök den sista blomman jag har. Ett väl beprövat krigsknep är ju just att förstöra fiendens trygga hem. Det fina i kråksången är att de delar av mitt rum som är sprutbara aldrig varit renare och finare! Men det känns som att kampen mellan det Goda och det Onda kommer att fortgå ett tag till. Håll tummarna för att det Goda kommer att segra.