2012

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag om ett år skulle leva det liv jag gör just nu skulle jag ha haft väääldigt svårt att tro att det kunde inträffa. Jag kanske har skrivit detta förut men jag tänker på det ofta, att jag liksom aldrig hade kunnat planera för hur det blev. Att jag liksom fått det rätt klart för mig att livet tar en med på de mest oväntade turerna utan att man bokat biljett. Dock tror jag att en undermedveten förutsättning är att man liksom ändå lyckats packa rätt inför resan man ska ut på, som sagt utan att riktigt veta om det. Så som jag har det idag, så hade jag liksom inte kunnat haft det för ett år sedan. Då var inte kappsäcken packad med det som var nödvändigt att ha med sig. Man möter det man ska när man är redo att möta det... Det är verkligen så sant.

2011 blev ett riktigt bra år. Ett händelserikt år. Främst inuti. Ojoj. Inuti ja. Så mycket som jag känt under föregående år kan jag inte minnas att jag känt nån gång. Eller ja, det blev ju liksom självskriven den meningen på nåt vis... Men det jag menar är bara det att det var känslornas år. 2012 då? Ja, bara så där på papperet så ser det ju inte ut att bli ett mindre händelsefullt år... Jag satsar. Jag vågar. Jag kastar mig ut. Och förhoppningsvis så vinner jag, förhoppningsvis så får jag vind i seglen och bara kan köra på. Lillebror undrade varför jag aldrig är nöjd, varför jag hela tiden måste vidare. Och jag har funderat massor på det. Är det "bara" den allmänt kända 80-talistsjukan som drabbat mig (den att aldrig kunna vara stilla på en plats, hela tiden måsta iväg, göra nytt, testa på...) eller är det nåt annat? Tanken skrämmer mig lite faktiskt... Tänk om jag aldrig blir nöjd...? Tänk om jag alltid kommer vilja vidare till nåt annat, nåt helt nytt? Och tänk om jag kommer på att jag visst var nöjd förut...? Jag tror att detta år kommer bli fullt med prövningar. Vad är jag verkligen beredd att offra mig för. Vad är jag beredd att lägga in som insats. Prövningar personligt, privat och professionellt. Jag ser fram emot det, det gör jag verkligen. Jag känner mig ganska så säker på att ryggsäcken är packad med ruskigt mycket användbart. Det jag inte visste att jag behövde hoppas jag har sluntit med på vägen iaf. Eller att jag hittar det snabbt.